mationer. GÖTHA KANAL BOLAGS SEDNASTE SAMMANKOMST. Enligt hvad i lördagsbladet nämndes, anse vi oss böra meddela det huvudsakliga innehållet af det betänkande, som vissa deputerade inom Götha kanalbolag utarbetat i anledning af väckt fråga om kanalens hemb udande ät statsverket, emedan detta betänkande innehåller en intressant öfversigt såväl öfver trafiken på kanalen ifrån början intill November 1846, som öfver kanalverkets ställning i det hela och dess förhållande till rörelsen i lindet: Undertecknade, af bolaget utsedde kommitterade för afgifvande af förslag till underdånigt utlåtande angående åtgärder för rörelsens underlättande på Göta kanal, få dervid, med förbigående af hvad i denna fråga såväl af kanaldirektionen, som af särskilte kommitterade vid sednaste bolagsstämma blifvit yttradt, till en början meddela en för ärendets bedömande nödig öfversigt af de förhållanden, som derpå äga inflytande. Rörelsen på Göta kanal delar sig i två till sin natur särskilda grenar: transitofarten från haf till haf, och den så kallade inre furten. Den förra eller transitofarten, hvilken onekligen är af yttersta vigt under krigsförbållanden, då rikets aktiva skeppsfart kan vara i Östersjön hämmad af öfverlägsna fiendtliga flottor, har under den sedan kanalens fullbordan tilländalupna tid hufvudsakligen varit inskränkt till Göteborgs förbindelse med hufvudstaden och någon gång med andra orter på rikets östra kust, hvaremot transitofart denna vägen från eller till utländske hamnar mera sällan ägt rum. Orsaken härtill synes vara att finna i den kostnad, som omlastning i Göteborg och Söderköping medfört, då de fartyg, som på kanal-linien begagnats, varit af för ringa drägtighet att kunna med fördel användas till större sjöfart å öppna haf, äfvensom måhända till någon del den särskilda erfarenhet, som för kanalleders navigerande erfordras, hvarutaf, i den mån densamma icke hos sjömän i allmänhet får förutsättas, synes kunna förklaras den motvilja desse ofta hysa för fart å kanaler. Dock bör man numera kunna vänta sig en tilltagande rörelse, sedan Trollhätte kanals ombyggnad tillåter begagnandet derstädes af fartyg med samma dimen-: sioner som å Göta kanal, och särdeles genom den utsigt, uppfinningen af propeller lemnar, att till transitofart emellan Nordsjön och Östersjön, kanalvägen, kunna använda fartyg af omkring 80 lästers drägt, med förmåga att någorlunda säkert bestämma tiden för framkomsten. Men då Kongl. Maj:t i nåder meddelat Göta kanalbolag ett af särskilte kommitterade utarbetadt förslag till befrämjande af denna del af kanalfarten, anse undertecknade obehöfigt att vidare yttra sig häröfver. Till upplysning rörande den inre fartens omfång och förändringar, de varubelopp, för hvilka den begagnats, samt de för densamma influtne afgifter. hafva kommitterade låtit i bilagde tabeller sammanfatta så fullständiga upplysningar, som utan allt för stor vidlyftighet och tidsspillan kunnat anskaffas. Nettoinkomsten af inre färden har i runda summor utgjort: r 4833 Bko Rdr 27,300. 4834 29,500. 4855 34,200. 4856 30,700. I Detta år (1836) ägde en nedsättning i taxan rum; i medeltalet för dessa år var rdr 30,400. r 4837 Bko Rdr 40,100. 4838 D 41,000. En förhöjning i taxan inträdde detta år (48538). År 48359 Bko Rdr 54,200. 4840 52,700. 484 653,000. Medeltalet för dessa ö år (1837—41) var Rdr 49,600 eller en tillökning mot föregående 4 årens medeltal af 63; Proc. r 4842 Bko Rdr 359,000. 4843 48,900. 4844 p 54,100. 4845 80,400. 4846t.0.m. Noy. 82,600. Medeltalet för dessa 5 år (1842—46) var Rdr) 63,000, eller en tillökning mot förutgående 3 årens af öfver 31 procent. Häraf synes, att inkomsten och sålunda rörelsen! på kanalen varit i en jemn tillvext, ehuru vissa år!