Aftonbladet – 23 januari 1847, sida 2

stinkt hade hittulls afbållit honom ifrån att bistå Lucretia i denna kamp med fadren, hvilken blott kunde slutas med enderas undergång. Han hade åtnöjt sig med vinkar och indirekta varningar; men nu väcktes hela hans deltag:.nde för henne till den grad, alt hans sista sonliga samvetesskrupel försjönk i den blodiga afgrund, öfver hvilken denna qvinliga Titan reste sig. Han närmade sig, tryckte hennes hand och sade med hastig och bruten stämma: Hör mig! Ni vet nu, hvar ni skall finna bevisen på min få — — på Dalibards förräderi mot de sammansvurne; ni vet namnet på den I person, han fruktar såsom en hämnare, och ni I vet äfven, att denne blott väntar på bevisen, för alt genast lyfta sin arm; men ni vet icke, hvar ni skall finna denne man, om ni behöfver honom, för att hämnas er sjelf. Polisen bar icke kuanat taga reda på ho om; huru skulle då ni kunna det? Händelsen ar skaffat mig kunskap om ett af hans tillhål.. Gif mig blott elt enda I:ft?, och jag skall åtminstone lemna er tråden i hand — cen svag tråd måhända, men i alla fall d.n enda. TLålfva mig blott, att ni endast i nödfal!, till försvar för ert eget lif, icke af svartsjuka, vill begagna er af denna underrättelse, så skall ni få veta allt, hvad jag sjelf vetl — Tänker du,, sade Lucretia, i en lugn, kall ton, alt det är af svartsjuka, hvilken alltid innebär kärlek, som jag vill mörda allt hopp, all frid; ty här (hon tryckte handen emot sitt bröst) här är det, om någonstädes, som vi hafve en himmel eller ett helvete! Son! jag vill inte söra din fader något ondt, annat än till sjelförsvar! Mon säg mig ingenting, som kan göra sonen delaktig i fudrens dödsdom. Fadren mördade min mor, mumlade Gabricl emellan de sammanbitna tänderna; och ni har för mig nära nog ersa!t hennes plats. Slå till, om så fordras, i hennes numn! Om det kommer derhän, all ni behöfver Pierre Guillots arm, så fråga efter honom på Caf Dufour, Rue S—, Boulevard du Temple. Lugna er nu; jag hör er mans steg Ett par dagar sednare är Gabriel borta! Hustru och man äro ensamma med hvarandra. Lucretia har vägrat att resa. Nu inträder den