Aftonbladet – 21 januari 1847, sida 2

är i Paris? att icke Cadoudal skall följa er till guillotinen ?) Chouanen sänkte sitt hufvud. Olivier gaf akt på honom och fullföljde sin vunna fördel. Jag bad er presentera mig för denna skugga till prins, under hvars fana ni vill tåga till en kontrarevolution. Men jag skall nöja mig med mindre. Presentera mig för George Cadoudal, hjelten vid Morbihan; han är en man, som jag kan lita på, och med hvilken jag kan inlåta mig. Hvad! — ni tvekar? — Huru menar ni då att företag ar denra nåtur skola kunna utföras? Om, till följe af ömsesidigt misstroende, den man, ni önskar använda, icke kan träffa den chef, som leder honom, skall ju deraf uppkomma dröjsmål — villervalla — panisk fruktan — och j skolen allesamman hemfalla till bödeln. Hvad mig angår, Pierre Guillot, så betrakta min ställning: jag står i en viss ynnest hos Förste Konsuln — jag innehar en aktad plats — mina utsigter äro lofvande. Inbillar ni er, alt jag, som ett tanklöst barn, skulle vilja sätta allt detta på spel, och mitt hufvud på köpet? Inbillar ni er, att, då jag inlåter mig i denna förfärliga sammansvärjning, jag skulle nöja mig med att underhandla blott och bart med underordnade? Tro icke det. Ännu en gång, säg era förmän, att de måste rådslå med mig direkte, eller je men lave les mains. Jag skall så göra, svarade Guillot buttert. vÄr detta allt ni har att säga? Ja, för närvarande, sade Dalibard, i det han långsamt pådrog handskarre och närmade sig till dörren. Chouanen bevakade honom med ett misstänksamt och hotande öga; då Provencalens hand fattade i vredet, lade han sin grofva näfve på hans axel: z ,Jag vet inte, hur det kommer till, monsicur Dalibard, men jag mi-stror er Misstroende är naturligt cch klokt hos alla, som. konspireran, svarade den lärde lugnt: Jag begär icke, att ni sätter förroende till mig — era förmän halva bedt er uppsöka mig — ag när sagt mina vilkor — låt dem afgöra. Ni finner er bra, monsieur Dalibard. Jag