Aftonbladet – 20 januari 1847, sida 2

ee —— — —————-— Xr Men; om icke Lucretia hade git sig, och så tunda för alltid stängt dörren för Williams ån ger — antaget, atl han verkligen någonsi ängrat sig — så tror jag, att. den stackars Su sanna hellre skulie dött af sorg, än rickt han den åt Mainwaring.) pDet var ändå ett bra b synnerligt giftermij af den stolta unga ladyn, sade mrs: Fielden phan som var så mycket äldre, än hon — oc en ulänning till på köpetts Mcn han är en ganska intressant karl, oc d: hade varit bekanta så länge. Det var doc en ful list, han brukad , då han förde Lucreti hem tillbaka; det just ser u!, som om ha redan ifrån början hade lagt ut en snara fö henne.n Tio tusen pund äro goda att hal — ett vac kert kap minsana för en utlänning anm irkt mrs, Fieiden, med den naiva in-tinkten h hennes kön; derpå tillade hon, i en tona klo sympati, lika karakteristisk: Men jag vi minnas, du sade, att mr. Parchmount öfverta lade henne att låta insätta hälften af summa ör hennes egen räkning. Det blir en hållha på honom.p nEn dålig hållhake, om det icke finns någ annan, Sara. Men det finns dock ena bättre han är en lärd man. De lärde äro af natur allne för huslighet och bliva vanligtvis god husfider.s Men, du vet, han måtte vara papistisktl ir vände mrs. Fielden. i Hm! mumlada pastorn tveksamt. Medan det värda parct sålunda pratade m hvarandra, hade Susanna och hennes älskar som ännu icke slutat sitt samtal, återvändt len slingrande sändgången. (Forts.) oJhåm