Aftonbladet – 19 januari 1847, sida 3

känsla än afsmak, den godhjertade, slarfvigt Iklädde och sluskige morbrodern, hvars kassa han nyss hade tömt. Olivier Dalibard, hvars klädsel alltid var vårdad, ehuru enkel — hvars panna bar prägeln af stor intellektuel förmåga — hvars min imponerade, ej allenast genom sitt lugn, utan ock genom den namnlösa förfining, som sällan felar att gifva den lärde ett utseende af gentleman — Olivier Dalibard kunde han frukta — ja till och med afsky; men han behöfde ej blygas för honom. Jag sade, alt jag skulle besöka er, sir, om ni ville tillåta, sade Gabriel i en ton af vördnad, ej fri från ett visst trots, liksom hade han varit oviss, om han skulle blifva mottagen. Fadrens stadiga, skarpa blick, så olik Lucretias förstulna sneglande, hvilade på sonen, liksom han velat tränga ända mi djupet af hans hjerta. pDu är blek och mager, gosse: du är på väg att förlora helsa och skönhet. De äro goda gafvor, som man icke bör göra sig af med, innan de kunna användas med fördel. Men du har gjort ditt val. Blif artist — imitera Tom Varney, och lycka till! Gabriel förblef tyst, med ögonen fästade på golfvet. Du kommer just lagom att taga afsked af mig, utropade Dalibard. Det är mig åtminstone en tröst att veta, det du befinner dig i så goda händer, Jag ämnar återvända till mitt fädernesland — jag har en ny bana att beträdax Ert fädernesland — till Paris. pDer finnas vackra målningar i Louvren — ett godt ställe för alt inspirera en artist.,