Aftonbladet – 19 januari 1847, sida 2

CE ENARE ERT DEE IG IR INST Ian var en skarpsinnig, men godsinnad kritisus, och kände många små hemligheter i asende på kolorit och komposition, hvilka det ej yehöfdes mer än en middagsbjudning ell:r ett ån på tio shilling för att aflocka honom. 0borstad, med hål på rocken vid armbåg:rna, orakad och kippskodd, bibehöll han dock ännu sin plats bland de unga och glada. — En förträfflig lärare, ett lärorikt sällskap för hans systerson, Master Honort Gabrel! Men den stackars skälmen ägde rymligare herta, är mången hederlig och arbetsam menniska. Så snart Gabriel hade kommit till honom och anhållit om tillflykt, emedan han af fruktan för sin far ej längre ville vara hos denne, tryckte målaren honom hjertligt i sina grofva, smulsiga armar, sålde en Venus till halfva priset, för att köpa honom en säng och en tvättkommod, samt svor en förfärlig ed, att sonen af hans stackars guillotinerade syster skulle dela sista skillingen 1 hans ficka — sista droppen i hans kanna. Gabriel, van vid välenaden på Laughton och bortskämd genom Lucretias slösande skänker, satte föga värde på skillingar och porter. Han nedlät sig dock att emottaga, hvad han kunde få, under det ban i djupet afsitt bjerta, der begären och fåfingan hade tagit öfverhanden, suckade efter ett öde, mera virdigt hans snill och mer i öfverensstämmelse med den sfer, hvarifrån ban hede nedstigit. Gossen slutade sitt utkast, med en lättfärdig vink åt modellen, kastade sig baklänges på en stol, lade armarna i kors, betraktade med missnöjda blickar de hvitnade sömmarna på rock