Aftonbladet – 18 januari 1847, sida 3

—— dröfvade finner alltid ett visst behag i det vältaliga menniskobatets bittra ultgjutelser. Dalibard, som ej ville gälla för menniskohatare, utan blott för verldsföraktare, ägde en styrka i språk och slutkonst, som moilsvarade hans klyftiga förstånd och hans djupa forskningar. Hans sällskap blef icke allenast en tröst, det blef nästan ett behof, för den dystra sörjande. Men, vare sig att hon oroades öfver det inflytande, han småningom förvärfvade sig öfver henne, elter hon fattades al någon högmodig önskan att ännu en gång höja sig öfver sin rivals och sin förre älskares: stånd, alltnog, hon gjorde ett plötsligt försök att återvinna den rang, hvarom hon gått miste. Dn enda lefvande perser, hvars förbindelser åter för henne kunde öppna stora verlden med dess glans och är lystna syften, var Charles Vernon. Hon ville knappt lemna gehör åt den tanken, att hon nu, i fall det förnyad s, skulle antaga ett tillbud, som hon förut visat irån sig— hon trodde ieke ins, att de:ta tilbud skulle örnyas, ehuru Vernons ridderliga och o:gennyttiga karakter gaf henne skäl till den förmodan, att han i deras förändrade. ställning snarare skulle finna en uppmaning till hans heder, än en befrielse från bens förbindelser. Men bittills bade intet meddelande ägt rum dem emellan, hvilket var besynnerligt, om han ännu närde samma afsigter som han på Laughton tillkännagifvit. Men oafsedt allt detta, hade ju Vernon sökt hennes vänskap, kallat henne kusin, och åberopat det afiägsna slägtskapsbandet dem emellan. Icke i egenskap af älskare, utan af slägting, den enda slägting af hennes egen rang, hon ägde — kunde. han, med sin ställning i verden, sina lysande -bekantskaper, gifva henne dyrbara råd i afseende på hennes framtida planer, hjelpa henne att återvinna silt anseende — cam ej såsom rik, åtminstone såsom välboren — och skaffa henne inträde bland sina likar. Det lönade väl möden att mäta vidden af den vänskap, han hade tillbjudit henne, om än hans kärlek flytt, när den förmögenhet var borta, hvarpå den utan: tvifvel hade varit grundad. Hon tog ett djerft steg — hon skref till Vernon — dock icke för att häntyda på hvad, som hade passerat dem emellsn: hennes stolthetför