Aftonbladet – 18 januari 1847, sida 2

— pCalmar-Posten, har en artikel under rubrik ,Juste-lfilteun, som imnebåller flera ganska goda tankar. Sedan artikelförfatteren med några ord beskrifvit, hurusom oppositionen och konservatismen de jure existerat ifren och med den politiska frihetens först girunterade tillvaro i staten, tfvergår han till Juste-milieu-principen, sicom den, hvilken framträdde och bjöd försoning och förmedling emelian de tvenne olika fiendtliga meningarna. Artikelförfattaren fortfar derefter . Gå vi frågan litet närmare på lifvet och undersöka dess egentliga karaktär, så finna vi, att JusteMilieu i sjelfva ycrket är negatif, att den är utar naturlig existens, endast Lilltällig och således utan sjuifständigket och lestämdht. Den lefyer och rör sig blott inom halfva negationer celler delvis förnekande af opposition rens eller konservatismens for dringar och cger ingen annan sjelfständig grundåsigt än den, som hon sjelf lånar från det obetydliga och likgiltiga, hvari möjligtvis de båda konträra principerna af en tillfällighet kunna öfverenstämma eller också från den ställning, som dess gen obeslutsamhet och skuggrädsla att förklara sig för en bestämd och begränsad åsigt, tvingar henne att inta. Af denna orsak blir det aldrig svårt för Juste-Milieu, att blott för försoningt 1.s och förmedlingers skuld up poffra, på det ena partiets begäran, (or m:n och på det andra partiets begäran andan af sina grundsatser, och står sedan som et! hjernspöke utan realitet. Så blir dess handling ett sväfvande mellan aktivitet och passivitet, dess åtgärder blott halfva mesyrer och dess grundelement ett osäkert vacklande mellan tvenne stridande åsigter. Vi kunna med ledning häraf tränga oss fram ända till den innersta lifsprincipen för Juste-Milieu och upptäcka de hemliga vilkor, hvilka bestämma dess verksamhet och gjuta formen åt dess tillfälliga beroende handlingssätt. Dessa vilkorliga förhållanden äro trenne: Brist på mod, Brist påinsigt och trist på verki; kraft. Der et af dessa förhållanden öfvervägande inträder, inträder ett eget slag af Juste-Milieu. Ett gemensamt ega alla tre slagen och det är den goda viljan att göra godt, att lyssna till ropet om förbättrrngar och verkligen vilja skrida framåt på reformernas väg; ty isamma ögonblick brist på verklig vilja gör sig gällande hos Just-Milieun, nedsjunker hon till ren konservatism. Just genom sin goda vilja är Juste-Milieu till sin moraiiska karaltär aktningsvärd; men viljan, fängslad och tillbakahållen af de tre nämnda förhållanderna, blifver utan resultat och utan frukt, och blott af frukten, hyarpå man känner trädet, få vi bedöma värdet. Således är Just-Milieu i politiskt hänseende alls intet aktningsvärd, utan tvärtom förkastelig. Återföres nu Juste-Milieu till en af dessa causal-förhållanden, Biist på med, Brist nå i: sigt