Aftonbladet – 16 januari 1847, sida 3

han behandlade, en rigtning åt tyska folket: bästa, har han framför många andra b dragi till återlifvande och stärkande af vårt natio nalmedvetande, och till återväckande af ett na tionelt sträfvande. Hvad ett helt folks sätt at tänka och känna vann genom honom, måste : synnerhet komma för en dag i tidningspressen Denna räknar ifrån List en ny epok, ett mer: gediget innehåll, i stället för allmänna och be tydelselösa fraser. Såsom ett ädelt jäsningsämne har han verkat i tyska folkets intellekta la väsen. Vi vilja fatta oss kortare öfver det, som ligger hans minne till last. De ytliga och förledande statsekonomiska föreställningar, som blifvit nästan axiomer hos en del af vår nalion, döljandet af den grösta egennytta under patriotiska ord, den fula afundsukan och uppretningen af Norra och Södra Tyskland emot hvarandra, skriket om förräderi och att man sålt sig till England, så mycket omoget och bittert, som man får höra —— allt delta förskrifver sig från List, eller måste å minstone skrifvas på hans räkning. — Man har jemfört honom med Cobden. Säkerligen var tysken en lika stor agitator, som engelsmannen; mn att sträcka emörelsen längre, vore att söra den löjlig. Cobden förstörde det mest ippslukande monopol i sitt fäidernesland; List ville skapa ett sådant. Den förre uppattade ner än någon annan hvad tiden ville, och-frampragte en skapelse, välgörande för hans fäderresland och menskligheten; den sednare kastale sig lika modigt som oklokt emot historiens orusande ström, och gick under. I List låg ämnet till en stor och ädel statsnan. Att han icke kunde blifva det i Tyskand, var icke hans skuld, utan våra förhållanlens, hvilka hvarje dag taga till offer talanger ch karakterer. Han blef vår utmärktaste, om cke ende, jurnalst. Att han äfven såsom sålan icke blef af mera gagn för sitt fäd-rnesand, hörde till hans eget sorgliga öde — ty n förebråelse emot dem, som begagnat honom, ore lika obevist som grym. Men till och ned hans vänner kunna icke veta, om e; List ukat under för d n frätande sorgen, att med ina ädlaste kraft:.r hava verkat för ett irrken.