Aftonbladet – 16 januari 1847, sida 3

för allt gick ut, har blott blifvit ett försök men ej ledt till handling. Hvad han annar verkat, nemligen hans förtjenst om tyska jern vägsväsendet, står i andra eller tredje rummet och andra, som aldrig blifvit så beprisade son han, hafva deri uträttat detsamma som han och det hade aldrig förskaffat honom den rykt barhet, han egde. Att prisa honom såson skapare af tullföreningen, är att skjuta öfv.. målet. Friederich Lists betydelse ligger icke i han verk, utan i hans sträfvande, icke ens i allt hvarför han sträfvade, så mycket godt än fin nes deribland; utan endast i hans ensidiga sträf. vande för en prohibitif, hela Tyskland omfat tande, tulltariff. Detta sträfvande ensamt, hvil ket äfven mer än allt annat fyllde hans själ har skapat hans rykte. Han hade icke kom mit ett steg framom mängden utan detta strät. vande. Den villfarelse, åt hvilket han öfver lemnade sig, har således gjort honom mera be tydande, än den sanning, han framställt. Mer till och med denna villfarelse hedrade honom ILiksom fäderneslandet var den pol, åt hvilker alla hans motiver pekade, så kan man med af seende på hans snille och statsmannablick tro att det, som trossen af underordnade huvuden och egennyttiga afsigter eter honom be: handlade såsom ändamål, af honom endast ansågs såsom medel för ett annat verkligen hög! mål, nemligen det söndersplittrade Tysklands förening och stärkande. Han misstog sig visserligen om medlet; men detta misstag var förlåtligt nog. Om man icke tager i betraktande d: sår, som en prohibitif tulltariff tillfogar nationalrikedomen, så skulle en sådan, med hela sitt nödvändiga bihang af premier, drawback och differentialtullar för åkerbruk, fabriker och skeppsfart, ännu i dag mäktigt bidraga till tyska nationens konsoliderande, och äfven om den materiella förlusten redligt uppfördes i räkningen, dock måhända medföra en tillvext i nalionalkraft. Likväl var denna Lists tanke en anakronism i hvarje hänseende! — i betraktande af folkens statsekonomiska utveckling, som redan hunnit förbi m-rkantilsystemet, i hänseende till deras rättsmedvetande, som upphäfver i stället att införa privilegier, och vill skapa föreningsband emellan nationerna, i stället att förstöra dem, samt med afseende på den historiska ståndpunkt, på hvilken folken öfverhufvud befinna sig, och den utvecklingsdrift, som i våra dagar lifvar dem, hvilken blott så till vida ännu gillar den nationella riginingen, som den icke strider emot de sociala målen. I valet af detta origtiga medel, i dess förhindande med det förutnämnda storartade ändamålet ligger icke desto mindre den framgång, List haft, den nytta och den skada, som han stiftat eller föranledt. Då en man med så mycken kraft, uthållighet, snil!e och qvickhet, som List egde, kastar åt ett folk, som hungrar och törstar efter offentlig diskussion, men dock hämmas deri, ett ämne, som framör allt var välkommet för ett uppåt sträfvande stånds örvärfningsbegär; då han derjemte med outömlig fyndighet framhåller detta ämnes möjiga samband med vår nationalära i framtiden, om hvilken en aning för närvarande underbart senomfar hela det tyska folket; då han vidare ned publicistens fulländade mästerskap förstår utt dölja den fabrikantegennytta, som klibbar ast vid ämnet, under den fosterländska larf, som sambandet med nationaliteten erbjuder — lå måste hans ord allmänt elda sinnena till biall eller motstånd, förleda många, som mena edligt med fäderneslandet, och, i hvad fall som helst, bilda detta s-ga och mäktiga af de mest olika motiver lifvade parti, som gifvit sin ipphofsman ett lika vidsträkt, som tvetydigt ykte. Till en början finnes intet annat resultat af Lists verksamhet, än detta parti och äsningen inom detsamma, och det är tvifvel mderkastadt, huruvida någonting mera nånsin ramkommer. Men redan denna början af en! vaudling hade sin nytta Det var List, som ulmänt väckte sinnet för statshushållning i Tyskland, förutan hvilket intet folk numera van på ett tillfredsställande sätt ordna sin ställnr Dericenom att han oaf de stora fråcar.