Aftonbladet – 14 januari 1847, sida 1

nn skjuta er i er trädgårdsstol — ni får nytt sällskap att tala med under vägen; och det är alltid varmt och soligt på sluttningen af backen, i andra ändan af parken. Sir Miles samtyckte med nöje: gästerne kommo, ströfvade omkring i huset, beundrade taflorna och rustkammaren, stora salen och tra pan; visade den mustiga, på gammaldags vis janrättade måltiden all tillbörlig ära; och, sedan de sålunda blifvit förfriskade och voro vid I bästa lynne, antogo de med nöje sir Miles förslag att företaga en spatsergång i parken. Den stackars baroncten var mer än vanli munter. De unga skockade sig glädtigt kring hans stol, som rullades af hans betjent, skrattade åt hans infall och voro högst betagna af hans fina, belefvade umgängeston. Ett stycke bakefter gick Gabriel och egnade synnerlig upp märksamhet åt den vackraste och gladaste flickan i sällskapet, hvilken, kanske just för dessa egenskaper, var en stor favorit hos sir Miles, Hvilken söt gubbel sade den unga damen, Hvad jag afundas miss Clavering en sådan onkellx Ja, men i dag står ni icke alldeles lika väl hos honom, det kan jag säga er, sade Gabriel småskrattande; ni var helt nära intill sir Miles, när han gick igenom målningsgalleriet, och ni bad honom icke att få höra riddarens i elghudskyllern och blåa skärpet. historia. Bevare mig! hvem var det? Jo, det var den tappre öfversten, riddaren Guy St. John, sir Miles stolthet: ni känner hans svaga sida. Han såg så misslynt ut, när ni sade: så narraktig figur! Jag stod som på nålar för er skulll Kors, det var illa! jag hade icke för allt i verlden velat såra den beskedlige s:r Miles.n Åb, det är lätt att godtgöra. Gå och säg honom, att ni hört talas så mycket om Guys ek, der nere i dälden, och bed honom visa er