Aftonbladet – 13 januari 1847, sida 1

ömde hans teckningar, hvilka, oaktadt han sakrat en lärares handledning, verkligen voro ovaniga; hon förespådde honom ett stort konstnärsrykte och upphöjde honom till ett visst anseende bland husets gäster, genom sina loford och len uppmärksamhet bon visade honom; men vad som kanske mest af allt drog honom till Lucretia, var hans öfvertygelse, att det var renne han hade att tacka för fadrens ändring uppförande mot honom, ty Dalibard, som ville ör henne dölja de hårda och grymma dragen ocsin karakter, bemötte honom nu med den aderlizaste huldbet, i stället att gossen förut uitid varit ett mål för den mest utstuderade stränghet å fadrens sida. Såsom hon väntat hade gossen äfven lönat henne med en tillgilfvenhet, den hon hoppadds kunna begagna mot hennes lärare sjelf, i händelse den tillbakavisade friaren bleive en planerande rival och hemlig fiende. Men nu, då han kände hela vigten af faderns syften, då han såg framför sig möjligheten af on hosättning på Laughton för alltid, af en bestämd och nflytelserik förbindelse med Lucretia. samt, å indra sidan, hade att befara ett återfall till den attigdom, han med afsky erinrade sig, och det förfärliga ödet att åter blifva ett offer för faIrens elakhet och hämd, när de blefvo ensamma, ingick han till alla delar i Dalibards mörka planer och skulle utan betänklighet ell:r samvetsagg, lånat sig åt hvarje stämpling emot sin välgörerska, Listen, sålunda dömd at hafva medbrottslingar, liknar spindeln, hvars väf, u spänd för flugan, framlockar en annan spindel, som skall fördrifva ursprungliga ägaren, hvilken nu måste begagna det nät, han utspänt för ett offer, att fly undan en öfvermäktig fiende. Unga Varney, som fadern tillsagt att obemärkt och oaibrutet oi va akt på hvarje Lucrelias rörelse, hade redan, till honom inrapporterat tvenne besök af henne i den allägsna