Aftonbladet – 12 januari 1847, sida 2

BRN Star Nga rs SSAENSA ans kunglig höghet hafva förlorat en munter camrat och en tapper dryckesbroder; hans maestät skulle då kanske haft en mera distingucrad militär — helt visst åtminstone, en värdigare undersåte. Om jag blir gift med denna flicka, och vårt äktenskap välsignas med en son, skall han en gång hvar dag gå genom detta galleri, innan man börjar att plugga latin uti honom !) ; Lucretias samtal med onkeln var ett mästerstycke af konst. Hvilken skada, att sådan list och klyftighet skulle bortslösas i vår småaktiga tid och på så lumpna föremål! Under Mediceerna skulle ett sådant hufvud gått långt och gjort sig ett nämn i historien. Af onkelns öppna karakter slöt bon, att han skulle med ens framdraga det ämne, hvarför hon trodde sig vara kallad, och visade derföre intet tecken till motvilja, när han, ömt kyssande henne, frågade: Om Charles Vernon hade någon utsigt att vinna hennes tycke?, Hon visste, att hon tryggt kunde säga nej och att hennes onkel icke skulle tvinga hennes böjelse. Hon var säker, fråga om Vernon; men hon önskade ännu mera; hon ville i grund förjaga alla misstankar derom, att hennes bjerta redan förut var bortgifvet; att ur sir Miles tankar alldeles aflägsna Mainsvarings bild; och ett afsl:g, givet åt den ene friaren, kunde lätt leda baroneten till upptäckt af den andre. Delta var likväl icke allt: om sir Miles önskade se henne gift före sin död, skulle Vernons afvisande endast blottställa henne för olägenheten att få nya friare, som måhända blefve svårare att göra sig af med. Hon. kunde ju nyttja Vertion sjelf tillsköld