Aftonbladet – 11 januari 1847, sida 2

ett. sådant utsegnde, söm fä vår sjömåkts visserligen något långsamma utveckling vore att tillskrifva ett trångbröstadt och småaktigt gnideri hos den beviljande statsmakten. Men det förhåller sig ingalunda så. Då man betänker att för norska staten, vid föreningens början med Sverige, icke endast: fattades så godt som all flotta, utan — hvad wärre var — äfven alla till byggnad af större krigsskepp nödiga inrättningar; att den nya staten; i de första åren efter pånyttfödelsen, blottad som den var på det väsendtliga af hvad som hörer till ett väl ordnadt statssamfund, med uttömda tillgångar och försvagade krafter; nästan dignade under bördorna af de kraf som först och främst och ovägerligt måste, fyllas, såsom penningväsendets ordning och statsförvaltningens inrättning och gång; då man väl öfverväger dessa omständigheter, blifver. det säkert ingen anledning att förundra sig öfver, om under den första perioden af sjulfständigheten inga större offer kunde göras lör sjöväsendet, än som skett, derigenom att man äfven sökte att tillvägabringa det nödvändiga, åtminstone till den ägande sjöstyrkans underhållande. Så snart staten kommit så till krafter, att den på allvar kunde tänka på bildandet af en flotta, grep den ock verket an: och det är nu så långt ifrån att marinens utveckling saknar sympathier, på våra Storthing (se StorthingsEfterrättnihgarne för 18492, pag. 129), att det snarare varit vederbörande styrelseverks än Storthingens skuld, om marinen för ögonblicket icke befinner sig på, en högre ståndpunkt och utveckling. Att d n beviljande myndigheten, huru mycket den än nitälskar för ett visst statsändamåls uppnående, endast med motvilja :och försigtighet öppnar pungeh, då den tror sig sakna behörig säkerhet för pengarnes bäst möjliga användande, det är icke endast ursäktligt, utan ofta äfven nödvändigt. Då-man imedlertid besinnar, att den norska staten uUunder de ofvan antydda mindre gynnsamma ställningar, ifrån år 4845 och till nuvarande budget-termins utlöpande användt kontant (icke att tala om alla naturalprestationer och värnepligtens bördor, hvilka hittills så godt som uteslutande HKBafva fallit jordbrukande klassen och menigheten i städerna till last) af statskassan till den beväpnade makten, för möjligheten att freden kunde upphöra, i det hela omkring 27,3542,000 speciedaler), synes man väl icke kunna med billighet beskylla den beviljande statsmakten för att hafva behandlat försvarsvär sendet styfmoderligt, eller. för att hafva visat likgiltighet mot den heliga pligt som man äger, såväl emot sjelfständigheten, som unionen: att efter all förmåga sörja för sitt eget och de begge förenade rikenas gemensamma försvar. EE (Forts. e. a. g.) ) Anslagen hafva varit Sålunda fördelade Landtstaten. Sjöstaten. : : (årligen i tre år) 4816 beviljade 3530,000. 450,000. 1818 300,000. —4160,000. 1820 300,000. — 150,000. 1824 600,000. -490,000. 1827 610,400. 470,000. 18530 610,000. — 162,0001853 395,000. 166,000. 1836 37 584,000. — 538,200. 1839 689,000. —5350,100. 1842 . 700,000. —245,000. 1845 754,000.. — 346,000. 6,672,400. B202,500: 3 20,047,200. 7, 207,000000. Då härtill lägges det till sjöstaten beviljade så kallade marin-deficit 488,000 spd., hvarigenom dess totalanslag utgöra inalles omkring. 7,395,000 spd., så befinnes hela beloppet af försvarsanslagen utgöra . . Spd. 27,442,250. häri likväl icke inberäknade expectancelöner och pensioner. . t——————KX nä? GI RAAN RI CTR VD