Aftonbladet – 8 januari 1847, sida 3

NED DA PVIESVAIVA TA MM anställde. p (Slutet följer.) ZÅOM EN BEFORDRAN INOM FLOTTAN, Författaren af en insänd artikeli Aftonbladet för den 46 December sistlidne, har begärt rum för nedanstående förklaring: Najaders analys af den insände artikeln i A. B för den 46 sistl. December, angående en kaptens till. sättning vid flottan, slutar med förklarande, att Najaden aldrig klandrat, ondgjorts öfver eller funnit orättvis den befordran, som nu skett. Om ett dylikt förklarande influtit uti Najadens artikel i 2 144 rörande samma ämne, så hade ofvannämnde artikel i A. B. aldrig tillkommit, ty meningen med den var endast att bemöta Najadens enhälliga anfall ej allenast emot sjöministern, utan äfven, ehuru indirekt, emot det kraftfullare och ändamålsenliga befordringssystem, hvaraf sjöministern vid denna utvämning gifvit prof, men icke att nedsätta någon enskild hvarken på ett eller annat sätt. Det har alltid förefallit insändaren, som om man sökt gifva mera clat, än de förtjenat, åt befordringar utom tour till regementsofficerare vid flottan, då likväl reglementet bjuder att till kapten skall befordras den skickligaste bland kaptenlöjtnanterne. Vid armen är det, i följd af ett dylikt stadgande, en vanlig sak att vid tillsättande af bataljonschefsplatser en eller flere kompagnichefer förbigås utan de sjelfve finna sig derigenom förnärmade eller någon annan anser deras heder och anseende lida deraf. Hvyarföre kan då icke samma förhållande vid flottan anses på samma sätt? Hvarföre skulle Najaden utbrista i temligen ohemula beskyllningar emot sjöministarn just nu, då han ovedersägligen handlat i flottans sanna intresse? Insändaren är långt ifrån att vilja tfringan Najaden till en öfversigt af i flottan hittills skedde befordringar. De ligga ej mindre för ins, än för hvar och en annan i saken intresserad i öppen dag. Dock skulle det vara nöjsamt att få veta Naj:s åsigter eller så kallade befordringsprinciper, då, förutom dess missnöje öfver ifrågavarande käptens befordran, Naj. äfven förut funnit klandervärde försöken att placera en och annan äldre kaptenlöjtnant så, att han finge lika stora om ej större inkomster än förut, utan att betunga flottans stat eller qvarhållas i utöfning af en tjenst, som längesedan för honom förlorat sitt intresse. Angående vigten af ett godt befordringssystem finnes väl ej mer än en tanka. Endast genom stadgande och handhafyande af ett sådant kan flottan bringas. från skenlif till verkligt lif och kraftfullhet. Tror Naj. att striden om stora och lilla flottan skulle, som man säger, glimma under askan, i stället för att öppet utkämpas, om vid förefallande ledigheter den dugligaste i hvarje grad blefye befordrad ? Väl synes det härdt alt erter en läng uds tragen tjenst finna sin bana afbruten; men det ligger i sakens natur, att icke alla kunna efter tjensteålder ostördt framgå till högsta graderne, ty i sådant fall skulle flottan lätt urarta tilr-en-fattigförsörjningsanstalt, liggande staten till last i fredstid, och vid infallande krig pensionskassan, För att bringa befordringsväsendet till hvad det borde vara, fordras, efter ins:s öfyertygelse, utom åtskilligt annat, att ett slags hälf sold inrättas för äldre kaptenlöjtnanter så, att hvarje förbigången kaptenlöjtnant måtte äga att, på derom gjord underdånig anhållan, utträda ur fredstjenstgöring, men qvarstå i flottan med bibehållande af en viss del, t. ex. 24 af hela lönen till dess hans pensionsrätt inträder, samt med skyldighet att, om så erfordras, vid infallande krig åter ingå i activ tjenst. Den som icke blifvit befordrad kunde då; om han önskade, i lugn draga sig tillbaka med någon ersättning för sine i statens tjenst spilda bästa år, utan att förlora sin i pensionskassan insatte sparpenning, och utan att flottans tjenst hvarken i krigseller fredstid beTUVA oe ST IE ar ve gr EA re RA aan na