Aftonbladet – 7 januari 1847, sida 3

-———— ÄÅr —-——— -— — . .Z—--—2 — — — .?.W -—— nade han ö!ver henves lynne, ty hon var hältig, så egensinnig, så herrsklysten och befallande, så envis när hon satt sig något före, hon frågade så litet efter Varningar, förebråelser, smekord eller aga, alt hennes guvernant ofta bittert beklagade sig öfver barnet. Att kunna styra detta obändiga barn, blef nu för sir Miles en uppgift, som roade honom. Derutaf kom han att med allvar tänka på Lure ia; derföre hade han henne nu ofta i sitt sällskap, och alltid i sina tankar. Hon på en vång både roade och sysselsatte honom, hvara följden ble, att hon vann djupare insteg i hans hjerta, än om hon mera liknat andra barn. ingen hund tycker busbonden bättre om, än len, som visar tänderna åt hvar och en annan, och den ingen annan vågar klappa; ingen häst sör en ryttare mer nöje att rida, ån den, som ngen annan törs sätla sig upp på. Utsträck lenna sats till menniskan, och man skall lätt! nse, huru Lucretia kunde blifva så dyrbar för! ir Miles St. John — hön vann hans hjertaj ned tillbjelp af hans !åfänga. Ty ehuru stunlom hennes panna mulnade, hennes öga blixtrale äfven vid bans tillrältavisningar, så gjorde hon dock, när hon vari hans sällskap, en märkhar skilnäd emellan honom och de underordnåde personer, som hittills sökt att tillrättavisa henne. Var detta tillgifvenhet? — så trodde han. Åck, hvilken fader är väl i stånd att senomskåda ett barns hjerta, att upptäcka alla de driffjädrar, söm der sättas i rörelse genom något föriluget ord af en barnpiga, genom hviskade samtal emellan legotjenare? Man kan antaga för givet, att Lucretia oftå hade blifvit hotad med onkelns missnöje såsom den värsta olycka, hvilken bågonsin kunde träffa henne; utt hon, långt innan hon kunde hafva något begrepp om blott verldslig förlust eller vinst, ålt en dunkel föreställning om sir Miles makt 5:ver hennes öde; ja, när hon, i ett utbrott af barnslig illska och trotsighet, trampade någon jehares Muretliga -känslor, hade hon ju lätt sunnat få höra, alt hon, utan sir Miles stöd, jelf vore föga bättre, än en tjensteqvinna. Vare lermed huru som helst, men all svaghet är