Aftonbladet – 7 januari 1847, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Ell tryckfriwctsmål. Nyligen bar i bokhandeln utkommit början af en Samling af i merkantilt, juridiskt och moraliskt hänseende märkvärdiga rättegångar,. Första häftet innehåller ett mål emellan grosshandlanderne August Reimarus och Gustaf Unman, angående egenmäktigt tillegnande af ett parti talg och hampa; hvilket målvarit behandladt hos kämnersrättens tredje afdelning. Under parternes skriftvexling har å svaranden, grossh. Unmans sida bland annat yttrats: Det kan väl vara sant att till någon del kärandens ohejdade beteende härleder sig från en större grad af enfald, tillsina yttringar, åtminstone i denna sak, endast jemförlig med enkefru Biurlings oförstånd i sina rättegångar, hvilket likväl föga eller intet tillräknas hefine, emedan hon ej bättre förstår. Öfver denna jemförelse har enkan C.B. Beurling tagit illa vid sig och ansett den för en smädelse, så mycket mera, som på sista sidan af nämde rättegångshandlingar några reflexioner blifvit tillagda, om något framrusande med ilska? en enka vid namn Beurling? om något hemskt vanvett? såsom hon citerar i ett memorial, som hon funnit sig föranlåten att till kämnersrätten ingifva, och hvari hon till en början anhåller om stämning å boktryckaren Isaac Marcus, hos. hvilken den ifrågavarande broschyren blifvit tryckt. Detta tryckfrihetsmål har förevarit hos kämnersrättens tredje afdelning. Boktryckaren Marcus har förklarat, att den åtalade skriften endast innehöll ett rättegångsprotokoll, hvilket han enligt tryckfrihetsförordningen förmenat sig vara berättigad att i tryck utgifva., Men enkan Beurling har fästat sig vid de i slutet af den ifrågavarande tryckta skriften magna refeMonerna ven yrkat att Marcus måtte förete namnsedel å deras författare eller ock sjelf stånda författareansvar. Marcus har vidare invändt, att icke något förnamn blifvit utsatt å den i skriften nämnda enkan Beurling, och att det kunde finnas flera med det namnet; hvadan han bestred kärandens behörighet att väcka åtal. Käranden har dock funnit de uti åtalade skriften antydda egenskaper hos enkan Beurling, passa in på henne sjelf: hon vore enka, hennes namn vore Beurling och hon hade flera rättegångar; jag processar — har hon yttrat — men ej i lastfull afsigt, utan om min lagliga rätt, olyckligtvis. Sedan rätten förklarat att enkan Beurling icke kunde förvägras att i detta mål kära, samt att boktryckaren Marcus egde förete namnsedel till den ifrågavarande skriften, har Marcus uppgifvit grosshandlaren Reimarus såsom skriftens förläggare. Grosshandlaren Reimarus har ock hos rätten infunnit sig samt iklädt sig ansvaret för skriftens utgifvande; i följd hvaraf boktryckaren Marcus blifvit skiljd från målet.