Aftonbladet – 7 januari 1847, sida 3

Article Image
benägen att förställa sig, och det barn är sällsynt och lyckligt, hvars känslor äro så rena och genomskinliga, som de ömma föräldrarne anse dem. Dessutom finnes hos barn ett slags nstinktlik undergi:venhet för det aristokratiska ken, som beherrskar verlden. Sir Miles ståtliga person — hans imponerande klädsel, — den vördnad, hvarmed han af alla bemöttes — allt bidrog att ingifva henne begrepp om en ötverlägsechet och makt, för hvilka hon utan blygsel kunde böja sig, hvilket icke var förhållandet i fråga om miss Black, guvernanten, som pigorna gåfvo näsvisa svar, eller Martha, barnflickan, som fick binnor af miss Black, om Lucretia ref sönder sin klädning. Sir Miles var måhända icke blind för barnets mer i ögonen fallande fel, men hans egenkärlek förmådde honom att betrakta dem med blidare ögon, och, sedan hans tillgilvenhet väl en gång var vunnen, fanns i Lucretias yttre mycket, som rättvisade den stolta mannens förkärlek. . Redan som barn var hon skön, och, kanske just till följe af sjelfva hennes själsbriler, egde hennes skönhet den prägel af utmärkelse, som böjelsen att befalla gerna meddelar anletsdragen. Om sir Miles satt i sällskap med sina vänner, när Lucretia kom inspringande i rummet, roade det honom att höra dem kalla henne sin lilla prinsessa, och ännu större nöje erfor han vid åsynen af det värdiga lugn, hvarmed hon emottog deras smekningar eller deras leksaker, och hvilket han betraktade såsom ett tecken till öfverlägsna själsgåfvor: också dröjde det icke länge, in:an dessa verkligen utvecklade sig hos den unga Lucretia. Alla barn hafva qvickt förstånd, ills deras metodiska undervisning börjar; men Lucretias fattningsgåfva trotsade till och med detta eldprof, hvarigenom så många menniskor bliiva dumhufvuden. Den hastighet och rikiighet, hvarmed hon inlärde allt, som föresates henne — den lätthet, hvarmed hon uppaltade alla de förklaringar, man gaf på hennes frågor, röjde en sällsynt faltningsgåfva och ett ovanligt förstånd. När hon vardt äldre, blef hon mera förbe

7 januari 1847, sida 3

Thumbnail