Aftonbladet – 7 januari 1847, sida 2

kalla det stolthet eller fördom — jag för min del ser det ur annan synpunkt. Individen har sina pligter, så ock en nation, en familj; såsom mina lörfäder tänkte, så tänker äfven jag. Ds lemnade mig i arf vården om sitt namn, likasom de inkomster, jag uppbär af deras jord. För knäfveln, sir! — ursäkta mig — jag ville bara säga, att, om jag nu är en gammal barnlös man, så är det derför, att jag sjuilf känt frestelsen och emotstått den. Jag älskade, men nekade mig, hvad jag ansåg för min bästa utlsigt till sällhe!, emedan föremålet för min ömhet ej var jemmnbördig med mig — det var en hård strid — jag triumferade och gläder mig nu deröfver, ehuru följden var, att jag måste afstå från alla tankar på äktenskap, då jag ej ut n ovil:a kunde räcka min hand åt någon annan, än åt henne. De:sa grundsatser ha va utgjort en del af min trosbekånnelse såsom gentleman, om icke såsom kristen; men nu till saken. Jag får anmoda er attuppsöka något passande och aktningsvärdt hem tör Miss — Miss Mivers (hans läpp krusades härvid lindrig) — jag skall ordentligt sörja för hennes underhåll. När hon träder i äktenskap, skall jag gifva henne hemgitt, dock med det vilkor, att hennes val icke ytterligare förnedrar hennes möderneslägt, med ett ord, att hon väljer en gentleman. Mr. Fieldon, jag har nu sagt hvad jag har att säga. Den hederlige prestmannen, hvars samvete ej mindre än hans sunda förnuft, upprördes af det öfverlagda och argumenterande sätt, hvarpå baroneten hade ullåltit sig i fråga om sitt beslut alt öfvergifva sin systers barn, hvilket han betraktade sisom en ovilkorlig moralisk, nästan religiös pligt, uppbjöd förgäfves all sin vältalighet att vederlägga sådana sofismer och framställa ssken i dess; rätta ljus. Lätt var det för honom att röra sir Miles bjerta, ty detta var redan rördt; men fördomen i hans hufvud kunde inga argumenter borttaga. Ju mera rörande hans målning var :f den 2rma Susannas glädjelösa ungdom, hennes milda sinnelag, hennes lofvande dygder, dess mer betraktade sig sir Miles St. John såsom en martyr för sina grundsatser, och dess envisare vidblef han sitt be