Aftonbladet – 4 januari 1847, sida 3

lär, såsom vi ofvanföre sagt, England, hvars foll förlidet år skakade af de fjettrar, hvilka de länge burit jemte sina bröder på fasta landet I Tyskland, Holland och Belgien har mar innevarande år boredt sig att följa det exem. pel England gifvit. Tyskarne äro de, som med minsta omständigheter gå tillväga i denna fråga. Säd införskrifves af regeringarne, utan alt! ens i de stater, som hafva konstitutionella inrätlningar, representationens bifall inhemtas. Jordägarne, som der utgöra massan af berolkningen, och icke ensamt en utvald klass af adel och ståndspersoner, hafva blifvit beträdde med, att icke kunna anskaffa det nödvändiga spanmilsbehofvet, och behandlas derföre såsom inkompetentie att rösia öfver bästa sättet, att fylla de toma sädesmagasinerne. Detta förfarande a de tyska reger ngarne innefattar för oss en stor varning, gilven i rättan tid. Det är allmänt bekant, att Preussens monark under åren emcllon 4806 och 4814 gaf sjelfigande rätt till jord åt dem, som förut blott besultit den genom arrende, och ait cn mängd natura-preslastioner försvunno emot afgifter i penningar. Det är lika allmänt bekant, att preussarne det o. ktadt icke förmått bringa sitt åkerbruk till den höjd, man haft skäl vinta af dessa stora förindringar. Theoristerne i Tyskland hafva länge drifvit den satsen, att jord, som bearbetas genom menniskokraflt i stället för djur eller machiner, ger den mesta och bästa afkastning; att men genom gräning får en ymnigare skörd, än genom plö ning. Man kan knappt tinka sig en origtigare uppfattning både af menniskans värdighet och hennes industri. Ingen theori veperlägges fullständigare af erfarenheten, än denna. Holland, Flandern, större delen af det medlersta Europa och våra socker-plantager bevittna alla det stora factum, att för att göra jord produkltif, måste den behandlas på samma sätt, som alla andra föremål för machiner i den idoges hand. Det är hufvudet och icke handen, som verkar största nyttan genom dem. En man, som gräfver sin jord för att derpå odla potatis, säd, lin, sockerrör eller andra produkter, hvilka kunna odlas med ringa kostnad i stor skala, är i samma belägenhet som den, hvilken nyttjar vanlig handväf och spinner för hand, i jemförelse till den, som drifver dessa operationer med ångkraft. Han liknar en varuförare med en packhäst, som långsamt rörer sig framåt vägen, under det en jernvägsträng tjugo gånger om dagen ilar förbi honom. Skälet hvarföre hvarken spinnaren eller varuföraren behöfver klaga öfver, att machinerne uttränga dem ur deras yrke, ligger deri, att machinerne ganska säkert erbjuda dem tillfälle, att rigta sin arbetsförmåga åt någonting bättre, än att spinna och flacka på vägen. De skola antingen förtjena mera, om de biträda vid uppsigten öfver machinerna, eller också finna de någon ny näring öppnad genom de varor för godt rris, hvilka machinerne åstadkomma. Af samma skäl, i fall odlingen af sid och potatis öfverlemnas åt dem, som drifva denna produktion i stor skala och föl aktligen kunna producera dem till godt pris, så skall den, som äger ett mindre stycke jord och odlar den med handkraft, finna att hans potatisf:lt med fördel kan förvandlas till en trägård, och frambringa lyxartiklar i stället för nödvändighetsvaror. Engelsmännens instinkt eller sunda förstånd har längesedan ledt dem att handla efter denna grundsats, hvilket gör a!t England nu befinner sig i en annan ställning i afseende på födoämnen, in det öfriga Europa. Irland är icke i samma ställning. Den kan dock vinnas; och vi önska af allt hjerta, att man måtte ihärdigt och systematiskt arbeta för detta mål. Det är en villfarelse, som menniskor, hvilka illbragt hela sitt lif i hårdt arbete, så lätt falla ati, nemligen att anse detta arbete såsom devas medfödda rättighet. Menniskovännen måte icke upphöra att framställa och drifva den äran. att det icke är sjelfva arbetet, utan den nkomst det gifver, som man måste hafva i igte. En förståndig fördelning af arbetet är len bästa källan till rikedom. I England är lenna fördelning bättre verkställd, än i de flete andra länder. Irland står i detta hänseenle på samma linea med de länder, der arbe-! ets fördelning är som mest felaktig.