Aftonbladet – 4 januari 1847, sida 2

sterns vetskap och svågerns biträde blifvit undangömdt i ett vindskontor. Ryktet har kommit ut, fiskalen fått tag deri, vVisitation skett, det döda barnet framsökts, de tre personerne blifvit stämda — bland hvilka fru Sundblad likväl hade förfall derföre att äfven hon legat i barnsäng, och urtima ting hölls dagen för julafton, dervid på grund af läkarbetyg som förklarar sannolikt, att vårdslöshet med barnet efter födseln kunnat orsaka dess död, både ma nsell Sundblad och handlanden Sundblad blefvo häktade. Som de hafva många bekanta i staden lär detta hafva väckt en hemsk sensation. Nerikes Allehanda meddelar början och lofvar fortsättning af protokollet, hvaraf den tryckta delen ej upptager mer än stämningen och åklagarens berättelse. — Tidningen Medborgaren från Götheborg tillkännagifver i sitt sista nummer för 1846, att den ej kommer att fortsättas. Det sista numret inneåller en väl skrifyen adress till publiken, deri red. örklarar sig träda tillbaka med saknad, i anseende till det nöje den haft att kunna afgifva sitt ord i vissa fosterländskt vigtiga ämnen, men också med tillfredsställse, xemedan det på den offentliga banan af skriftställeri är svårt, om ej omöjligt, att njuta det lugn, hvarvid fridsamma lynnen finna sig bäst och som utgör hufvudvilkoret för allt enskildt välbefinnande. Det sednare är ganska sannt, och torde i ännu högre grad erfaras af oss publicister i Stockholm, som hafva dagligen utkommande tidningar att ombesörja ; men det utgör ett ondt som alla offentliga män i alla länder i mer eller mindre mån måste finna sig vid, och hvilket äfven emellanåt har sitt behag med sig, om något godt dermed kan uträttas. I allmänhet är det för enhvar, som en gång egnat sig åt det offentliga lifvet, ingen Jätt sak att skilja sig derifrån. Om man äfven stundom känner sig trött, så drifves man af ett slags inre nödvändighet att fortfara, och här gäller framfö annat det gamla ordspråket: den sig i Ieken ger han får ock leken tåla. Märkvärdigt är ock dei fenomen, att ganska få exempel finnas på personer, som alldeles dragit sig tillbaka från det offentliga lifvet, här eller annorstädes, sedan de väl försatt sig in i detsamma. u—— vv