Aftonbladet – 2 januari 1846, sida 3

synen af detta ansigte, då icke blekt och a tärdt, utan smyckadt med rosiga småleenden. j varit tillräcklig att framkalla den öfverfyllda teaterns bifallsyttringar! — huru hade icke då dessa samma hjertan, nu feberaktigt brinnande af törst efter blod;. klappat af förtjusning vid åsynen af de sylfidiska rörelserna af denna sköna varelse, som nu vred sig i en ingalunda teatralisk dödsångest! Du, stadens lekdocka, — den sorglösa, fladdrande förströelsens älskling — ömtåliga barn af Cytherea och Gracerna — hvilket obarmhertigt öde har fört dig till slagtarbänken? Lätta sommarfjäril, hvi skulle en nation resa sig för att krossa dig? En känsla af det löjliga i en sådan afrättning, af den rysliga orimlighet, som för. ett stört och mäktigt folks säkerhet ville offra en så ringa, obetydande varelse, gjorde sig gällande bland hopen; Ett lågt sor al. blygsel och: harm lät höra sig. Mobbens farliga sympati märktes af den vakthafvaride officern. Hastigt gaf:han ett tecken åt bödeln, ochi detsamma hördes barnet ropa på engelska: — Moder! — moder; Faderns hand fauttade då barnets arm och tryckte den hårdt; det gick omkring i gossens öga; luften tycktes vilja qväfva honom, och han vardt röd som blod; men; oaktadt folkets sorl och stampningar, oaktadt trummornas buller, hörde han en sakta röst hväsa i sitt öra: — Får häraf, huru de omkomma, som bedraga miglh När fadren yttrade desså ord, var Hans ansigte åter blottädt; qvinnan, hvars öra, midt under. den vansinniga dödsfruktans .dyala, hade uppfångat ljudet af hennes barns röst, såg detta ansigte och föll liflös i bödelns armar.