Aftonbladet – 2 januari 1846, sida 3

— För det nya året. Uti Ostgötha Korrc spondenten rekommenderar sig å Redaktionen vägnar genom en dess vän Qvippe, hos si cOnkel, publiken med en helsning i skämtsan ton, hvari förekommer följande: dcHuru — för att talå med salig Årgus — så neml, Östergöthland — jag hade så när sagt Eu ropa — ut, när jag och Östg. Korresp. togo emo det? Jo, just hyggligt; allting huller om buller när det skulle vara sommar, var det vinter, och tvärtom, snön föll i stora drifvor och. aldrig regna. de det, när det skulle; boskapen var icke det rin gaste civiliserad genom uppblandning medfrämmande racer, utan: fullkomligt Svenskt fäaktig, gräs: och säd växte ojemnt, bränvinsbränningen låg i lägervall och nykterheten var nästan-ingen 0. 5. v. Och nu! huru annorlunda! Sommar och Vinter är det i rättan tid; det regnar, när det skall, och dermed väl — shön faller någorlunda jemnt, och folket får sina snöskottningspenningar — säd och gräs. växa, så att det hörs, till och med igenom snön — oxar. och kor böla på Tyska, Engelska, Holländska och alla möjliga språk, samt se förbålt gentila och älskvärda ut, så att de till och med väcka uppseende i hufvudstaden, och en tjur från Marieborg ådrog sig i somras allmänna uppmärksamheten nästan lika mycket, som en viss främmande Potentat 1838 — fåren bräka samt och synnerligen så smäktande, som om de vore uppfödda i Stockholmspensioner — bränvinsbränningen och nykerhetsväsendet gå, hand i hand, framåt med stora teg — Bank och Hypotheks-Förening likaså. — Med Landshöfding och Konsistorium lefya vi nu sanska fredligt och beskedligt — på penningar är fverflöd, nota bene hos dem, som hade några förut — på tiggare är icke heller brist. — Alla menni