Aftonbladet – 2 januari 1846, sida 3

gamla regimens heroiska sprättar. Sjelfva de grofva drägten bars med en viss min af sprä! lighet, och det glänsande håret var sorgfällig kammadt, liksom till prydnad för bödelns hög tidsdag. När den unge ädlingens ögon irrad ölver den förskräckliga samlingens bistra an siglen, under, det ett ohyggligt sorl af trium besvarade den blick, hvaruti le gentilhomme fö sista gången uttalade sitt förakt för la eanaille slog barnets fader ned kragen på sin kappå oci ly:te långsamthatten af hufvudet. Markisen öga stannad2 på det ansigte, som så plötslig mötte hans syn och så hastigt blef märkbart hopen, och IT samma stund var det lugna för aktet borta ur hans öga. En rysning fer syn bart genom hela hans kropp, och hans kint ble? hvit af förskräckelse. Mobben märkte för ändringen, men ej orsaken, och allt ljudligar blef dess triumferande skrål. Då återvaknad den ungezädlingens stolthet; — han spratt till lyfte upp hufvudet och sökte åter möta dei blick, som så hade förskräckt honom. Ma han kunde ej längre urskilja den ibland hopen Hatt och kappa gömde åter bans fiendes anlete och en mängd af nyfikna hufvuden undanskymde honom. Den unge markisens läppar rörde sig han böjde sig ned, och man blef då varse han: följ2slagerska, som hade blifvit upplyftad ifrår bottnen af kärran, dit shon af fasa och förtviflar kastat sig ned. Askådarne förhöllo. sig ett ögon blick stilla, när det bleka ansigtet af en person som vär de flesta af dem så väl bekant, kastad vilda, irrande blickar omkring sig och med vån sinnig ifver, men förgäfves, tycktes ånropa den om nåd och förbarmande. Huru ofta hadeicke