Aftonbladet – 2 januari 1846, sida 3

-j möter. Det märkvärdiga isaken ligger dels der uti, att oaktadt två af hofrältens ordinarie tjen stemän, nemligen fiskalen häradshöfdingen Carl son och t. f. kanslisten vice häradshöfdinge ,Bursie sökt adjunktion — hvars erhållande plä -Igar betraktas såsom ett steg till vidare befor i dran — så har presidenten, Hs E. frih. Gyl -Ilenhaal med deras förbigående föreslagit se -lextra ordinarie notarier, dels också i ett pa vandra omständigheter som vi längre ned I H nämna. . För att få en fullständig öfversigt af saker Iböre vi intaga det hufvudsakliga af hr presi -Identens anförande, hvilket lydde som följer: Då jag i allmänhet anser det vara mindre lämp Migt och ofta medförande stora -olägenheter, att bin Ida Kongl. Hofrättens ordinarie tjenstemän vid lång varigare adjunktioner, ehuru medgifvas måste at Jundantag kunna ega rum, samt någongång jemvä T vara af behofvet påkllade, och då Kongl. Hofrättei dessutom, hvad närvarande fall beträffar, uti des till Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga hemställan be stämdt förklarat, catt Kongl. Hofrättens till adjunk tioners emottagande qvalificerade ordinarie tjenste män äro, för de många alldagliga göromålens or dentliga bedrifvande, hvar för sig behöfliga på d dem anvista platser, och kunna icke utan olägenhe för någon längre tid derifrån undyaras,) samt at följaktligen till adjunktioner måste anlitas skickliga extra ordinarier,, — så har jag varit betänkt, at i öfverensstämmelse med denna åsigt upprätta förslag på sex extra ordinarie tjenstemän, hvilka efte: min öfvertygelse äro så qvalificerade, att de vid detta tillfälle kunna och böra komma i fråga till de omförmälta adjunktionernas emottagande. Dessa tjenstemän äro följande, upptagna i den ordning, som deras innehafyande vice häradshöfdinge-fullmakter dem emellan bestämma, nemligen: e. o. Civilnotarien, v. Häradshöfdingen Axel Maur. Rosenqvist, samt e. o. Brottmålsnotarierna, vice Häradshöfdingarna Friherre Casten Philip von Otter, Fredr. Wilh. Theod. Björkman, J. Fredr. Aug. Söderblom, Thor Hartvig Odencrantz och Carl Joh. Casimir Freidenfelt. Då skiljaktighet yppade sig, skreds till omröstning, dervid först assessoren Granfelt yttrade, att han för sin del föreslog de båda ordinarie tjenstemännen hrr Carlson och Bursie, samt bland de öfrige hrr Söderblom, Rosenqvist, friherrarne von Otter och Freidenfelt. Med honom instämde assessorerne Asker, Weidenhielm, Lemceken, Stridheck, Vult von Steyern, Falk och hofrätltsrådet Auselius. Assessoren Lindqvist var af samma tanka, blott med den skilnad att han föreslog hr Björkman i stället för hr Freidenfelt. Med presidenten instämde der: mot assessorerne Palmgren, Kjellerstedt, von Sydow, Darin, Filen, Hedenstjerna, hofrättsråden Rahmn, Nordström, Sack, Hasselberg, grefve Cronhjelm, Sundius (denne med förbehåll att den föreslagna adjunktionen ej må verka på de två af minoriteten föreslagna äldres befordringsrätt i framtiden), samt vice presidenten Björkman. Assessor.n Kjellirstedt tillade likväl til sitt votum, att han helst hade önskat att i domarevärf skicklige och erfarne häradshöfdingar från landet eller borgmästare i städerne företrädesvis blifvit utsedde till denna adjunktion, om det låtit sig göra. H. E. presidenten yttrade i anledning af hr Sundii anförande: att Hans Exc. lika varmt som någon annan inom Kongl. Hofrätten ville försvara de af minoriteten nu öreslagna tvenne äldre tjenstemännens framtida beordringsrätt, då densamma kunde komma i fråga, amt att Hans Excellens, som af förut uppgifna skäl cke till de nu ifrågavarande adjunktionerna förelagit någondera: af bemälte tjenstemän, af hvilka den ne redan är ordinarie Fiskal och den andre otvifvelktigt blifver inom några dagar dertill af Kongl. Tofrätten utnämnd, ansåg dessa tjenstemän redan örut hafva gjort sig: så väl kända för insigter och uicklighet, att ingendera af dem är i behof af det örordnande, hvartill minoriteten föreslagit dem; för tt vinna vidare befordran inom Kongl. Hofrätten. Vi yttrade i början af d nna artikel, att denia omröstning, utom det, att tvenne äldre tjentlemän derigenom förbigingos för yngre, jemäl 4 ett par andra omständigheter är af stor närkvärdighet. Den ena af dessa omsländigeter är, att, oaktadt en af de föreslagna, nemgn hr Björkman, är son tll vice presidenen, och en annan, hr Odencrantz, hans måg, i har hr vice presidenten likväl. deltagit i en mröstning, hvari han, efter vanlig tolkning af kyldskaps-jäf, syn:s oss icke hafva bordt deli8a. Den andra omständigheten, måhända änu meraikuriös, är att assessoren Palmgren, utan nförande af något annat skäl; angilvit såsom wotivet för silt volum, att han ej ville frånå det af verkets chef, hr presidenten, upporda förslag. Då icke mindre än åtta ledaöter förenat sig med hr Palmgren, så måste et erhålla en ökad betydelse, att en så; stor 1 bland ledamöterne i en af rkets ölverg omstolar ansett ett så lösligt skäl eller blotta!ö onsiderationen och artighelen emot en chef, — ESBO RER NT NOTE TE NRO a TREA la 2 c (ff) VN KK ss IN AA nm mn mla resimons heroiska cnrättar — Sielfva den!