Aftonbladet – 30 december 1846, sida 2

(Insändt.) I anledning af Konstnärsgillets fest den 17 December 1846. De voro borta, Nordens gamle gudar: I glömskans långa natt de sjunkit ner, Och deras slagsvärd, deras krigarskrudar, De konstigt smidda, funnos icke mer. Ack, liksom jordens herrligheter alla, Föll ock i grus det strålande Valhalla. Dock reste Manhem Asars ättekummel. I frejdad Nord den vida grafven låg. Men öfver den, med väldigt gny och tummel, Sig sekler vältade med våg på våg. Och blott ännu i trogna skaldesinnen De lefde qvar, de gamle gudars minnen. Kom så från Söderns rosenprydda dalar, På diktens gyllne, purpurstänkta ström, En flock af gudar från Olympens salar, Som mornat sig ifrån sin långa dröm. Och deras dyrkan, ren en saga vorden, Här ville spira upp i höga Norden. Ja — deras dyrkan snart i lågor glödde — En amaranth i kylig furuskog. — Snart målarn deras drag på duken strödde Och skalden deras lof på harpan slog. Och utur marmorn, under meiselns välde, Snart deras ädla gudaformer svälldeOch vidare med jättesteg gick tiden, Tungt trampande på hydda och palats. Men Ljungarns visa dotter höll egiden Till skygd för gudars fridbelysta plats.