Aftonbladet – 30 december 1846, sida 2

obegränsadt milt. Vi behöfva blott emottaga dem; och ändå finner man icke någon stad eller gård så bygd, att boningshusen öfverallt kunna åtkommas fritt af dagsljuset eller kringströmas af luften; hvad tillgången på rent vatten beträffar, så ser man anstalterna för detta ändamål nästan allestädes vara de mest oullkomliga eller olämpliga. Man tycks beständigt glömma, att hvarhelst menniskor sammanbo, der hopa sig en märgd döda beståndsdelar af vextoch djurriket, som befinnas i förmultning eller röta; t. ex. askräden efter matvaror, beklidnadsämnen, bohagsting, jemte affall vid alla slags bandtverk, manufakturer, slöjder och hushållsarbeten, m. m. Under alla dessa föremåls återupplösning till oorganiskt tillstånd utvecklas en mängd gaser, giftiga för hvar och en som inandas dem. Till varning mot faran, förefalla de oss alltid vedervärdiga. Man skulle kunna tro att denra egenskap borde ha varit tillräcklig, och icke behöfva lörstärkning af votenskapens upplysningar, för omsorgen om deras skyndsamma bortskaffande; men man finner dem Gvarlemnade öfverallt, att förgifta våra fält, våra gårdar, våra gator och våra hus, ja sjelfva de rum, i hvilka vi vistas om dagen och sofva om natten. När en enda menniska omkommer genom andras orättvisa, våld eller vårdslöshet, väcker dess öde allmänt d -ltagande, omtalas i alla tidningar, blir ett samtalsämne för dagen, oftast ett :öremål för lagskipningens mellankomst och stundom för lagstiftningens, Man lörkunne deremot att tiotusen omkomma hvart fjerdedels år blott inom en enda ort i England, till följd af vårdslöshet hos de myndigheter, hvilka det ålegat att undanrödia orsakerna till denna härjning af menniskolif — och man skall knappast fästa någon uppmärksamhet dervid. Men medan vi förblitva liknö da och göra intet, fortsätta härjarne oupphörligt, fastän tyst, sitt verk, och fälla sina 40,000 offer om året på den enda förutnämnda orten i England. Och det är ändå endast förhållandet under vanliga år. Så förfärligt, som detta slagtande än må synas, är det obetydligt dock, vid jemförelse med hvad som händt innevarande år, inom samma område. Jag har här listan på anmälda dödsall för de tre månaderna mellan d. 30 sistl. Juni och 30 Sept:mber; summan går till 51,255; ett belopp, som med 45.227 överstiger dödsallen för samma tidrymd förlidet ir. I flera större städer och mera befolkade ort.r har dödligheten i år varit nära dubbel, i andra fullt ut dubbel, och i några mer än dubbel, mot förra året. Till sin qvartalsrapport har generalregistratorn bifogat upplysningar, hemt:de från lokals registren; ganska lärorika i sanning, men högst nedslående tillika. Dn vanligaste anmärkningen i lokalregistren lyder än så här: Dettaär det största antal dödsfall, som finnes antecknadt ör något qvartal; än så: Mer än dubbelt mot de motsvarande qvartalen för 4843, 1844 och 1845; eller så: Dödligheten i detta qvartak fvergår vida den i hvarje föregående, sedan förordningen om denna registrering utfärdades; 0. S. V. hela registersamlingen ig nom. Man fråger hvilka or akerna kunna vara till denna fruktansvärda afgång på menniskolif. Dessa orsaker hava likväl blifvit uppgifna och uppgilna om igen, mingfaldiga gånger, af läkare, som upptäckt dem under sin embetsutöfning och genom sina vetenskaplga forskningar; men sanningen af hvad de uppgi:vit bekräftas nu af generalregistratorn, som kommit till samma slutsats på en helt annan väg; nämligen genom jJemnförelsen af sifferbeloppen från olika orter. Den stora dödligheten i städerna — anmärker han — har funnits stå i direkt förhållande till antalet af öfverfyllda boningsrum och smutsiga boningsställen, till vanl gheten af personlig orenlighet och af osunda utdunstningar från trånga gator, utan tillgång på lu:tvexling, frisk vatien och tjenliga atloppskanaler. Den lätthet, hvarmed alla slags djuriska affall taga röta, upplyser oss hvaröre sjukdomar, som nppkomma genom.förskämd luft, måste blifva så allmänna och härjande under nyssnämnda förhållanden, vid sådan sommarhelta som den psist inträffade. Orsakerna finnas alltså utrönta och bevittnade. Men när stora folkmassor tilåtas omkomma genom kända orsaker, och orsaker som kunna undanrödjas genom bekanta medel, liggande i mensklig förmåga, då är d-nna dödlige he ett formligt,slagtande af menniskor: (Allmänt bifall). För hvart och ett a dessa 135,000 menniskoli, som sålunda förgås utan nödtvång, stå de i ansvar, som känna medlen att hindra det och äga i sin makt att använda dem, men icke vidtaga någon åtgärd i sådant ändamål (Bifall). Må vi derföre uppmana hvar och en, att inom sin krets och efter sin förmåga, samt i trots af de vrånga och kortsynta interessen, som kunde sälla sig deremot, medverka till letta stora ändamål, hvilket måste uppnås mnan let blir möjligt att med framgång bidraga till olkets helsa och trefnad, och derigenom till less upplysnng samt sedliga och religjösa förofran! (Allmänt bifall). (Insändt.) I anledning af Konstnärsgillets fest den 17 December 1846.