Aftonbladet – 29 december 1846, sida 2

ler mågon af vederbörande konsist:m till examens anställande och betygs utfärdande förordnad person, hvilken, efter hos akademien aflagda examensprof och derför erhållet betyg, styrkt sig vara detta förtroende värd och det lemnade uppdraget vuxen. — Norska regeringen har lemnat juris-kandidaten Hans Paludan ett anslag af 250 speciedaler, för att i Stockholm inhemta kännedom om snällskrifningskonsten, med vilkor af återbetalning om ej profvet, som han vid återkomsten har att aflägga, befinnes tillfredsställande. — — Dagligt Allehanda har i går uti så kallade slutord till Aftonbladet svarat på våra anmärkningar i sista thorsdagens Aftonblad. Att dessa icke skulle blifva lemnade utan genmiäle, kunde vi naturligtvis vänta. Men då svaret är af den egenskap, att det, med förbigående af hufvudsaken i anmärkningarne, syftar att gilva läsaren den föreställningen, alt Aftonbladet sjelf gjort sig skyldigt just till det fel, som vi förebrått vår kollega, och vi icke kunna låta pådikta oss att hafva handlat såsom kältringar, så måste Allehanda benäget ursäkta, om vi ännu en gång och något tydligare framhålla orsaken, hvarföre den under de ssta månaderna förefallna polemiken mellan Aftonbladet och Allehanda icke är ett personligt tidningsgnabb, utan har en högre karakter af vigt i afseende på det allmänna. Denna orsak är, hvad Allehanda likväl synes hafva mest svårt att erkänna, ingen annan än att den meningsstrid, som yppat sig emellan Allehanda och Aftonbladet, rörande betydelsen af en politiskt liberal tendens hos regeringen, omfattar ingenting mindre än striden emellan tvenne olika politiska systemer. Hvar och en vet, att Aftonbladet fullt ut erkännt det vackra och goda regeringen hittills uträttat, dels medelst biall till åtskilliga af Ständernas önskningar, dels medelst reform af några ekonomiska författningar, dels ändtligen medelst kommitteers nedsättande till förberedande af ytterligare reformer. Någon inkonseqvens i Aftonbladets yttranden härom har aldrig egt rum (om man ej vill diträkna en händelsevis influten insänd artikel om Smidesförfattningen, hvaröfver red. genast derefter förklarade sig). Men vi hafve tillika hyst den öfvertygelsen, att oaktadt det i och för sig sjelf goda, som dessa åtgärder innebira, omfattas likväl icke deruti de frågor, som äro af största vigt för nationens regeneration och högre politiska lif. Derföre ansågo vi oss i brefven till landsorten böra närmare beteckna och framhålla dessa vitala frågor, hvilkas behandling från regeringens sida vi ansågo komma att angifva, huruvida den sednare kan anses följa ett politiskt liberalt system eller icke, i den mening som pressen och majoriteten vid de sista riksdagarne samt allmänheten uppfattat begreppet derom. Nu kommer det kuriösa i förhållandet mellan oss och vår kollega. Dagligt Allehanda lärer icke vilja bestrida att det, i alla dessa på sak gående frågor, åtminstone under flera af de sednare åren, varit af alldeles samma tanka som Aftonbladet. Något tvifvel derom kan så mycket mindre uppstå, som Allehanda ofta med värma och talsng förfäktat dessa åsigter. Med ett ord, Allehanda står i de politiska reformfrågorna, likasom Aftonbladet, på demokra-! tisk grund. En ytterligare bekräftelse derpå, om den behöfdes, är att Allehanda till och med i skarpare ordalag, än vi, talat om svaghet och vacklande inom konseljen, om behof af dess epuration m. m. När detta ej kan nekas vara förhållandet och Allehanda t. ex. i representationsfrågan förordat ett demokratiskt valsätt, så borde väl äfven Allehandas omdöme om graden af regeringens politiskt liberala tendens i nyss angifna betydelse icke kunna bestämmas af annat än meningen om, huruvida regeringens åsigter i representationsfrågan äro ense med dem som den demokratiskt sinnade pressen förfäktar. Vil hålla icke fast vid obetydligheter, och således är ej heller fråga om att jemkningar icke kunna ! ega rum i detaljerna; men i hufvudsaken, nemligen att representationsreformen, enligt pressens åsigter, bör stå på en öfvervägande demokratisk grund, och att regeringen icke i dess ögon kan kallas politiskt liberal, så vida den ej går in på denna hufvudsak, derom kan ingen l tvetydighet uppstå. Det synes då som om hela tvisten lätt skulle kunna vora afslutad medelst besvarande af den frågan: är Allehanda fullt öfvertygadt, att Reger.ngen i de i landsortsbre!ven omnämnda vigtiga politiska frågorna står på samma demokra-, tiska grund som pressen? Kan det t. ex. vara: Allehandas mening, att om en sådan öfverens-!: ORTER BEKANT NRA AT ANNES AIN EDET SELENE RONNE NNE TE TIERP