Aftonbladet – 28 december 1846, sida 3

kaste sida är den, som befinnes längst aflägsnac från hufvudet. I pDet är min snälla Gretas verk, upplyst I prostinnan; förut dogo beständigt mina kalko: ner, som flugor. Men Greta har funnit på et likemedel af smör och peppar, som botar all: ,kalkonernas åkommor, till och med de dödliga. Längre fram på aftonen drefvos samtliga kal varna in på gården, för att defilera för kongl sekreteraren. De voro alla Gretas gamla be I kanta, och gåfvo med djerfva språng tillkänn: lsin glädje att se henne. I Min snälla Greta är som en mor för dem kommenterad2: prostinnan; hon ger dem mjölk hon bär dem på sina armar, då de äro små Ahl! hon blir allt en god mamma, om hon er gång far sig cn bra man Jag stötte min vän med armbågen lindrigt sidan, utan att likväl ytira ett ord. Han förstod i alla fall fullkomligt hvad jag menade. En stund derefter försvann mamsell Greta Min vän blef genast ånyo orolig. Han kastade sig af och an på sin stol; hans blickar irrade sökande, kring alla fönster och dörrar i rum: met. Slutligen yttrade dock prostinnan förbarmande: Om kongl. sekret-raren vill som jag, så gå vi och öfverrumpla Greta i mjölkkammaren. Detta var ett anbud, som Löfkoja icke lit sägs sig tvenne gångor. Tåget anträddes genast til um ölkkammaren. Just då vi inträdde, hade mamsell Greta slu: tat att skumma morgonmjölken och rengjord med högstegna rosenläppar den dervil begag. nade träskeden. Om min Greta nigonsin fir sig silt eget anmärkte prostinnan, så har hon, Gud ske lof icke behof af några sjelfsilande mjölkbunkar Hon ir sjelf en sjelfsilande mjölkbunke.