Aftonbladet – 28 december 1846, sida 3

än gula lockar döko upp ett par rosenröda öron och !yddes, nyfikna, ikring sig, medan på den något solbrända pannan ännu glimmade daggperlorna efter nyss slutade, husliga ansträngningar. Jag fick ändå rätt på den gråspräckliga hönan, mamma, yttrade den unga flickan med triumerande ton, hon hade lagt sig på ägg uppe å stalls-slinden., Mecd beundrande blickar mätte min vin denna blomstrande representant af huslig dygd och omtanka. Ja! inföll prostinnan, herr kongl. sekreteraren skall veta, att min lilla Greta är e!t snällt och flitigt barn. Hennes begge andra systrer äro borta i länsmansgården på besök, men hon ville bli hemma, för att väfva ner sin drällsväf och ta rätt på den gråspräckliga hönan. Alltid tänker hon på husets bästa Dessa sista sex ord stannade outplånligt ingrafna i koöngl: sekretererens själ. Icke skulle; fortfor prostinnan, herr kongl. sekreteraren, såsom landthushållare, möjligen sara in!vesserad af att taga min Gretas drällsväl i skörskådande? Skam till sägande göres knappt bättr2 i Wadstena., Man tågade verkligen af tull väflkammaren. Min vän svor inom sig, alt aldrg hade han ur pigorn:s händer på Liljenberg bekommit någon så slät, vårdad väf. Jag anmärkte i förbigiende en halfäten smörgås, som stod i fönstret, och ett par likaledes hilfätna strampor, som lågo i kakelugns-nischen. IHrån det ena fönstret i väfkammaren hide man en täck och älskvärd utsigt öfver den så kallade hönsgården. — Ah! hvilka gudomliga kalkonuppar! utropade min vin vid anblicken af några bland dessa ståtliga djur, hvilkas star