Aftonbladet – 28 december 1846, sida 2

Missionen i Canton var beredd på dylika nyhete äfven ifrån Japan. Katolska missionärerna hysa allt: jemnt den föreställningen att på Japan ännu finnas katoliker, och att kristendomen bibehållit sig sedan tvåhundra år i hemlighet, inom ett antal slägter, likasom man i Spanien talar om hemliga mohammedaner och. judar. Då missionerna likväl icke kunna skicka någon trosapostel omedelbart till Japan, hafva de i några år sökt vinna sitt ändamål på omvägar. Först afsändes missionärer till Korea, hvilket land väl är skattskyldigt under China, men hvarest Japanerna ändå hålla en garnison ien liten fästning på södra kusten; medelst denna garnison hoppades man komma i förbindelse med Japan. Men koreanska styrelsen fruktade olägenheter från Peking, om man der erfore att Europeer vistades i landet, och förföljde derföre missionärerna med yttersta stränghet. I ovissheten om framgången i Korea vände man sig under tiden till Liutschu-öarne, hvilka äfven stå i ett slags blandadt vasallskap under både Japan och China, och hvars invånare dessutom äro yerldsbekanta för sitt milda lynne, så att man åtminstone der kunde hoppas trygghet för missionärernas lif. I April 4944 landsatte alltså ett franskt krigsskepp en missionär vid namn Forende, på den största bland Liutschu-öarne, och qvarlemnade honom der under förevändning att man behöfde en tolk, för framdeIes anländande europeiska skepp. Regeringen använde ej något våld emot främlingen; men anvisade honom tvertom en boning i buddistklostret Tumai vid hafsstranden, och gaf honom en skyddsvakt emot möjliga förolämpningar af folket. Alltsammans var likväl ett sätt att bevaka honom. När han går ut, åtföljes han af några officerare, hvilka förbjuda folket att tala med honom, och man har dessutom gjort allt för att hindra honom från att lära sig japanska. Han ville kläda sig efter landets bruk, men detta tilläts icke, och han befinner sig under en ganska mild men fullkomligt verksam) polisuppsigt. Han kan gå ut hvart han vill, och anländer ett engelskt eller annat europeiskt skepp, så gör han tjenst som tolk, emedan han ändå, i trots af alla svårigheter, lyckats lära sig landets språk tillräckligt för detta ändamål. I sina planer påffJapan tycks ban likväl icke ha gjort ett enda framsteg, fastän hamnen i Nafa, i hvars grannskap han bor, alltjemnt är full af japanska fartyg. Han har begärt tillstånd att predika, i förhoppning att proselyterna skulle kunna befrämja hans syften; men detta har vägrats, emedan man säger sig frukta att ch nesiska regeringen ogerna skulle se det. Det är icke osannolikt att den franska flotta, som nyligen under amiral Cecil besökt japanska farvattnen, har tagit honom ombord som tolk, och under någon föreindning landsatt honom på Japan. Ingen vill aa dessa stackars Japaner i ro, de må förklara mycket de vilja, att de finna sig belåtna med sin belägenhet och att deras fordna erfarenhet af europeiskt inflytande icke uppmuntrar dem till nya försök. JAPAN. Öfver den redan förut öppnade underhandlingen emellan Holland och Japan, angående tillträde för europeiska handeln i allmänhet i vissa japanska hamnar, innehåller franska tidningen La Pr -e åtstilliga intressanta detaljer. Underhandlingen begyntes före fredsslutet i Nanking emellan England och China 4843 och den holländska depechen uppräknade utförligt de händelser, som nödgat kinesiska riket att lemna ett allmännare tillträde än förut åt Europas handelsfartyg, samt antydde med hänseende härpå, och på det jemförelsevis obetydliga afståndet cmellan Japan och europeernas nya vistelseorter vid kinesiska farvattnen, att det skulle vara försigtigt om Japan genom frivilligt öppnande af tillträde för europeerna tillfredsställde dem och förekomme : de ovänliga sammanträffanden, som under sakernas förändrade ställning annars icke kunde undvikas nu mera. Skrifvelsen afgick trån Holland till Myn Heer Beck, föreståndare för holländska faktoriet vid Nangasaki, och det lyckades denne att fortskaffa det till Japans verldslige regent i Jeddo. Det inträffar annars sällan, alt holländarnes depecher komma inför kejsaren; man anser dem för alltför obetydliga att taga en så hög herrskares uppmärksamhet i anspråk ; men denna gången ansåg ministeren skrifvelsens innehåll vigtigare, än att den vågade ansvara för densammas undanhållande; och hr Deck fick full visshet om att depechen verkligen blef föredragen i kejsarens konsel:.