Aftonbladet – 24 december 1846, sida 1

skräckscener, frukta för de sina, helst de tillhörde det mest hatade ståndet. Med djup ängslan, uttalade hon dessa bekymmer i hvarje bref till Williams Han åter bad henne ömt, att icke oroa sig för honom, och öfver hennes familj sökte han äfven at trösta henne. Jag vakar — och skall beskydda den, hade han skrifvit, och detta var det löfte hvilket göt något lugn i Euphrosines hjerta, ehuru hon fortfarande förblef i ovisshet om sina anhörige: öde, till dess — — — En skön, solig dag vandrade Euphrosine, med barnen vid stranden, och hennes blickar voro med orolig nyfikenhet fästade vid de hvita seglen på et skepp, som nalkades. Hennes hjerta slog högt skulle hon kanske med detta fartyg erhålla under rättelser, ... och hvilka?... I bäfvande väntar dröjde hon till dess skeppet ankrat. Det blef liflig ombord, båtar gingo och kommo, matroser och båts män trängdes med varupackor. Euphrosine hade lå tit efterfråga om fartyget medförde bref till henne men fått nekande svar, då en båt med passagerar( landade. Den arma Euphrosine stod der modfällt med sänkt blick, då några sedan gammalt väl bekant: rösten väckte hennes uppmärksamhet. Hon skådad vidare — var det verklighet eller inbillning? — D resande stodo framför henne, och innan hon änm kunde fatta och besinna sig, kastade ett fruntimme slöjan tillbaka och Euphrosine hvilade vid sin — systers bröst. Hallt vanmäktig af glädje lösgjord hon sig efter några ögonblick ur hennes armar oc sjönk till föräldrarnes fötter. Min far! min mor Förlåtelse! min Gud, förlåtelse ! ... Dessa afbrutn; ord voro de ende hon kunde framstamma. Förlåtelse, ... upprepade den djupt rörde fadrei . det är vi, min dotter, som behöfva den. Vå hårdhet, vår egensinnighet, hafva förjagat dig, me Försynen sände dig en man som skänkte dig skyd och gjorde dig lycklig — en man, som äfven räd dat oss, dina förföljare, från undergång. Utan ho nom hade vi förblödt under guillotinen. Hans kär lek till dig har förmått honom att vaka öfver oss