Aftonbladet – 24 december 1846, sida 1

som du älskade, ehuru hårdt och orättvist vi än handlat emot dig. Hotade af en oundviklig död, såg0 vi oss hastigt räddade och bragte i oantastlig äkerhet ; räddade genom honom, hvilken vår orättvisa och blindhet försmådde att erkänna för son. Euphrosine utgöt glädjetårar. Den lyckliga familjen följdes nu åt till fru Williams sköna och praktfulla villa, men här måste Euphrosine erfara något, om icke precist väntadt, likväl alltid frukvadt, och som bittert afbröt den så oförmodade glädjen. Hennes man var sårad. En kula hade träffat hans arm. Armen läktes väl snart, men, för en blessyr i hufvudet, som han erhållit i en föregående drabbning, var sjöluften skadlig; han kunde dock icke låta förmå sig att, efter läkarens råd, öfverge krigarebanan och återgå till privatlifveis ngn. Dessa underrättelser gjorde Euphrosine i högsta grad orolig; men hennes bestämda karakter utvecklade hos henne nu ett lika hastigt och afgörande beslut, som då hon lemnade fädernehuset. Ett skepp låg segelfärdigt i hamnen. Ingenting kunde afhålla den unga makan ifrån, att med detsamma begifva sig till Europa. Men hvar skulle hon träffa sin Williams? — I Europas farvatten, . det visste hon blott — men döden kunde undanrycka honom, innan hon uppnådde Europa. Hon ordnade hastigt allt för sin afresa. Med den följande posten erfor hon, alt engelska flottan för ögonblicket varit i någon overksamhet och att Williams uppehöll sig i England. Ailtså till England! Tankan, att hennes mans uf icke för ögonblicket var hotadt, ingaf henne något mod, men då hon erinrade sig att flere månader redan förflutit efter postens afgång och ännu skulle förflyta, innan hon finge se honom, och att många oväntade tilldragelser kunde inträffa under mellantiden, kände hon sitt hjerta beklämdt — nästan förhoppningslöst; men hennes beslut förblef oföränderligt. Hon öfverlemnade sina barn i modrens och systrens vård, tog ett hjertligt rörande afsked ifrån