Aftonbladet – 23 december 1846, sida 1

Det andra märkbara karaktersdraget härvid är att se den nomadiska flyttningslust, som vidlåder hr Heurlin sjel, och som fört honom från Wexiö till Wisby, från Wisby till Fellingsbro, från Fellingsbro in på taburetten, från taburelten i riksgäldskontoret, från riksgäldskonItoret till Carlshamn, och nu håller på att föra honom från Carlshamn till Wexiö tillbaka igen, så all han nästan kan betraktas såsom en andelig gårdfarihandlare med påsen på ryggen, eller såsom den Vandrande Juden, hvilken icke hade ro någonstädes. Fenomenet är ganska kuriöst och i sanning sällsynt inom de ecklesiastika annalerna: men vi lemna derhän huru det skulle komma att se ut mom kyrkan, om eit sådant exempel vunne en allmännelig efterföljd och hela landets presterskap började at på detta sätt likasom leka låna eld och gå till grannas, efter hr Heurlins föresyn, under det prestembetenas stolar skulle blifva ett byle för den som först hana fram att sätta sig derpå. Vi frukta att församlingarna skulle i längden blifva iila belåtne dermed. Imedlertid är det en sådan föresyn som Wexiö stilts presterskap nu skulle likasom högtidligen consacrera, om de sitta upp förslaget med beräkning alt t:uga regeringen till att taga hr Heurlin. —— — Från Köpenhamn meddelas med dagens post i tidningen Fadrelandet en underrättelse, som visar huru långt våra grannar, Danskarne, stå framför oss, Stockholmsboer, i associalionsförmåga och publie spirit, när det gäller allmänna frågor. Danska Industriföreningen, som består af ett stort antal af Köpenhamns förmögna och bildade medelklass, har nemlig:n den 43 December hållit pprof-val till Ständerdeputerade, som skulle väljas ett par dagar deretter. Ett betydligt antal medlemmar hade tillstädeskommit, och dessutom hade alla, som vid föregående profval framställts som kandidater, blifvit inbjudne. Af desse infunnas sig hrr mag. Hammerich, H. R. advokat Lehman och jerngjutaren Lunde m. fi. Vid sammankomsten diskuterades och antogos nu först vissa politiska grundsatser som ledande norm vid prof-valet; hvarefter detta företogs. Hrr Lehman och Lunde aflade sin politiska trosbekännels:, hvilk n öfverensstämde med de antagna principerna. — Huru stor är icke den skilnad, som här visar sig i politisk bildning, och huru mycket längre har ej den allmänna andan i vissa fall framskridit i Köpenhamn, än hos oss, der en formlig förskräckelse råder för offentliga föredrag, och der man i frågan om de flesta offentliga åtgärder samt deribland förestående riksdagsmannaval ofta anser sig böra visa ett slags pruderie, tll och med att undansticka sina politiska tänkesätt, lör att, såsom det heter, icke kaptivera, icke charlatanisera, utan vara renhårig. Det synes likväl genast huru mycket bättre det är, a!t preliminära rådpligningar i sådana fall ställas und r allmänna tänkesältets kontroll, än att de bedrifvas i tysthet genom väns vänner, med stort spelrum för intrigen, likasom vid våra prestval. Vid ett val är dot väl också serskildt nyttigt, att valmännen på förhand känna sitt olk, veta hvarest de politiska karakt-rerna finnas, och hvar de personer stå alt träffa, som man för samhällets politiska utveckling i tidehvarivet just behö ver och önskar sig.