Aftonbladet – 23 december 1846, sida 1

m mm Mn Mm mm mmm MM nn nn Det vet jag icke egentligen; men om min familj efter några veckor erhöll underrättelse att jag, utan pröfvoår antagit slöjan, det skulle förefalla allt för beslutsamt. På er beslutsamhet har ni aflagt nöjaktigt prof. Och kanhända ett oförlåtligt, men ni vet icke huru förhatlig tanken var för mig att synas i verlden vid markisens sida. Och i stället, inföll Williams, yvalde ni den vida, öde oceanen. : Öde ? — hon log, kan den väl vara öde då — — Då? frågade Williams lifligt. Då, — upprepade KEuphrosine, då man känner sig rätt förtrolig och glad vid sidan af en öppen, ädel beskyddare. O, Euphrosine, det är ni, som är öppen och ädel; fördomsfri, skön och ljus är er själ. Huru kunde hi annars vara så lugn och obekymrad i detta ögonblick ? Euphrosine bleknade. Kan jag det icke?, frågade hon beklämd, måste jag vara ängslig, ångerfull, intagen af oro? O nej, nej. Blott emedan ni är så älskvärd och medveten af era rättigheter, han ni så obekymrad blicka in uti fvamtiden. Det kan jag icke, — och dock stundom: men blott flyktigt, ty alltid återser jag mig omgifyven af mörka klostermurar — och sedan, — o dessa dystra murar äro så sorgliga — och jag så ung! Till de lysande Pariser-salongerna har jag aldrig längtat — och till hlostret — 0 nej! jag önskar ett stilla 1eende landskap, der. jag obekymvad finge Icka med vårens blommor, glädja mig vid fåglarnes sähg, njuta frihet och lugn! Och icke den vilda oceanen? hvars rena himlabåge hvilar öfver. skeppet; icke detta skepp — Och Indiens skogar — om endast — och hvarföre icke? fortfor hon lifligt, om jag för allltid öfvergaf Europa, aldrig återsåg det. Men, måste ni icke anse mig för känslolös, då jag hängifver mig åt