Aftonbladet – 22 december 1846, sida 6

hela bröllopssällskapet genom storm och skeppsbiott till Marseille, är en egen, exempellös händelse.n Hvilken jag genom något mera mod och beslutsamhet kunnat bespara dem, då jag begärde att få återvända till mitt kloster. Att jag, då man icke lyssnade till denna begäran, icke så afgjordt som nu upprepar den, det är min förseelse och härledde sig endast deraf, att jag då endast visste, att man skulle öfverlemna mig till en lör mig alldeles främmande man; men nu vel jag, att denne man skall göra hela mitt Ili:s olycka, — jag !ann det från första ögonIblicket och vet bestämdt, att jag redan yttrat det. Men man aktade icke derpå, anträdde resan och bestämde bröllopsdagen — dock något för lidigt, som väder och våg visat och nu mitt jo:öränderliga beslut skall visa. Ett barh, ocerfaret och blygt, fördt af den brudgum man utsedt, steg ombord på skeppet i Bordeaux; men det är icke mera något barn, då det snart beträder stranden i Marseille.n List, ränkor, bedrägeri! ropade systern. Alldeles icke,, svarade Euphrosine; ,till Marseille stod min håg, ehuru jag i sjelfva verket är lika litet född för ett kloster, som ör stora verlden. Till Marseille måste jag, på det alt allt detta målte blifva klart för mig. Euphrosine lemnade med dessa ord systern, gre:vinnan Raucour, hvilken befann sig i den plågsammaste förlägenhet. Hon svindlade, ty hon hade hört det oerhörda. När hade väl ex ung flicka fört ett sådant språk? hvartill skulle detta leda? huru slutas? Att slå upp med giftermålet var omöjligt, och om det också icke vore det, hvem skulle väl gifva efter för nycker och kapriser hos en ung flicka, som stöler seder och bruk samt föräldrarättigheter för hufvudet. Euphrosine skulle och måste gifta sig med markisen; men denne borde i!minstone veta hvad han hade att vänta af sin tillkommande fästmö. För att meddela honom det, sökte grefvinnan ett enskilt samtal med honom, hfarvidohkon likväl endast lät honom förstå, att han börde sgöra sig beredd på alt erhålla en sötastisk fru, Fästmannen fann detta högs,