Aftonbladet – 22 december 1846, sida 6

— I ,Skara Tidning läses följande tilikännagi vande, under rubrik: Märkligt bedrägeri. Sistlidne November inställde sig hos undertecknad en person, som kallade sig Johannes Andersson från Hjertums församling i Bohus län, för att här få undergå seminarii-examen. Då Kongl. Stadgan för Folkundervisningen gifver hvem som helst rättighet att blifva examinerad, utan att vara vid seminarium inskrifven såsom elev; då det företedda prestbetyget var i behörig ordning och för ändamålet utfärdadt af prosten P. A. Delin, hvilkens stil och namnteckning voro af mig väl kände, och då personen, efter anställd tentamen, befanns äga sådana kunskaper, att examen icke skäligen kunde förvägras; så blef examen anställd i H. fl. Biskopens närvaro. Examen misslyckades, men på examinandens envisa begäran utfärdades betyg, churu det rättvisligen blef så litet rekommenderande , att det, utan förfalskning, ej kan uppvisas för någon skoldirektion. Redan dagen derefter slutade jag af tvetydiga yttranden, som den sig så kallande J. Andersson haft inför andra personer, att ett lågt bedrägeri måtte vara begånget. Jag fick höra, att en bonddräng, som sagt sig vara . Anderssons broder, varit med honom här, att de beero skyndsamt begifvit sig härifrån, men att drängen skulle återkomma för sakernas afhemtande. Såsom kommunens tillsyningsman lät jag underrätta mig om nämnde drängs återkomst och begärde polisens handräckning för att få karlen visiterad. Af bref och dokumenter, som funnos, upptäcktes då, att nämnde dräng var den sannskyldige Johannes Andersson, och att den person, som på hans betyg och naturligtvis för hans räkning begärt seminarii-examen, är ingen annan än den sannskyldige J. W. Hemmendorff, hvilkens namn och betyg den beryktade bedragaren Norrman för några år sedan begagnade för åtskilliga knep här i orten och annorstädes. Den sannskyldige Hemmen