Aftonbladet – 19 december 1846, sida 5

nu Bia mwmg OJ MMMM sticket? tro, att jag icke blefve er cvigt förbunden, om ni räcker mig en hbjelpsam hand? Zephirine var liflgt rörd. Maria, jag tror att vi allt för läng2 miss känt hvarandra. Ni har bordt så bandla. AL ven min plan var ädel, ty jag hade valt honom till min make. Sådane män finner man icke många i våra salonger. pDet är alltså afgjordt, alt ni blir min bundsförvandt och att vi hädanefter blifva de bäst: vänner. I morgon rådgöra vi vidare.n Härpå steg baronessan upp från sin plats och vinkade Henri att följa henne. Vid bortgående vände hon sig leende till Jules. Ni är väl icke ond på mig, herr de VHopi tal, att jag drifvit ett litet skämt med mir känsla för er? Jules var såsom förstenad. Han förmådde icke skilja ansigtet från masken. Ö Gud! dess: menniskor,, sade han högt, då han blef allena ,de äro till ceh med falska i sina lidelser. De ras kärlek kos ar dem ingen suck, der.s ha ingen ansigtsrörelse.n Baronen och markisinnan logo. — ånnu (vi dagar, sade den sednare till Jules, får ja bedja er att lyda mig, ,Två dagar! men för himlens skull icke längre ty längre förmår jag icke uthärda i denna plå gande ovisshet. l Han aflägsnade sig hastigt. Under det de begge fruntimren ingingo freds fördraget, hade ock Jules och Henri vexlat någr ord. Vår hjeltes Idelsefulla fråga, om Henri förhållande till en ung blond dam, som ma sett fara i hans vagn, blef af denne besvara med ett högt skratt. Men då baron de Bre teu 1 tillsagt honom att iakttaga allvar, sade han Mån Gud, hvarirån denna eviga misstanka har icke Zephirine gjort mig samma fråga. Nå så hör då: Jag for förbi S:t Roche; jag ve icke hvilket helgon man det tillbad, men mes