Aftonbladet – 17 december 1846, sida 1

diliga kriminallagars bibehållande, jemte en torr, asketisk dogmatik i religionsvården, och genom en följd af politiskt reaktionära åtgärder, konseqvent syftat alt nedtrycka den arbetande klassens både belägenhet och sedliga tillstånd. Som man kokar får man supa, säger ordspråket, och det är i sanning ej underligt att sådden börjar bära sina frukter. Det är sant, att om det vore möjligt att åstadkomma eit allmänt oskuldstillstånd, så bleve förhållandet troligen bättre; men kan ins. uppgifva något antagligt förslag dertill, se, derom är frågan. Att sådana förhållanden som dessa alldeles icke komma af d.n politiska radikalismen, kun man åtminstone sluta deraf, att samma fenomen visat sig i en än mera förskräckande grad i Preussen, der det icke finnes tryckfrihet och ingen folkrepresentation, än mindre någon demokratisk makt blifvit erkänd, hvaremot man selt alt brottmålens antal i England och Förenta Staterna aftagit — med partiella undantag, det förstås — i samma mån som de demokratiska inrättningarna, anstalter för den arbetande klassen, läse-instituter, tillfällen till förädlande tidsfördrif och umgänge bland de bättre lottade klasserna m.m. tillväxt. Gif den hungrande bröd, i stället för stenar, stöd religionsvården på sedlighetens och hjertats förbältring genom en fattlig moral i förening med drägliga utsigter för detta livet, i stället för den torra asketiska dogmatiken, som hänvisar folket blott på andra sidan grafven tiil ersätlning ör de ansträngningar och umbäranden, man affordrar det på denna sidan, men för öfrigt lemnar begreppet om både rättigheter och pligter outveckladt; sök, med ett ord, att intressera massan något för samhället, icke blott såsom en jemmerdal, utan såsom någonting, hvilket åsyftar allas lycka, så vidt ske kan, och man får väl se, om ej detta skall bära bättre rukter, än fullföljandet af sådana munk-åsigter. som Minerva-insändarens.