Aftonbladet – 15 december 1846, sida 2

PadSSalluc IfOP DVCIlRt, UTN octt UCI IJCKe csKall behaga dem, som i en sådan inrättning endast vilja hafva en beskat!ningsmachir, är ganska lätt förklarligt — a, vi förstå till och med, att regeringen stundom kan finna sig generad af en inrättning, genom hvilken det demokratiska elementet, enligt grundlagen, erhållit en så stor betydenhet; men då vi ännu aldrig funnit något giltigt skäl tramfördt för alla de deklamationer och olycksdigra spådomar, som under dessa 530 år ständigt låtit höra sig och blifvit faktiskt vederlagda, så ör det ju klart, att det nyssnämnda faktum måste, såsom ett utomorden ligt vigtigt praktiskt stöd för den nyss förut anförda, likaledes ännu ovederlagda teorien al en folkreprescntations egentliga natur, utgöra en tillröcklig anledning att vidhålla vår anka; ty man kan i sjelva verket icke få något starkare bevis för sann ngen af en sats, in nir både teori och erarenhet förena sig a t bevisa dess riktighet. Med ett sådont exempel nira invid oss, och hos ett brödrafolk, med hviiket vi redan äge e:t starkt och oupplösligt föreningshand, skulle det således synas, att representationskommittten hade cen stor och talinde anledning att i främsta rummet göra sig den frågan, om det icke vore skäl att ombilda vår egen representalion i närmaste likhet med den norska, samt att åtminstone, innan kommitten vänder sig i någon annan rigtning, allvarligt undersöka, huruvida några verkliga och oöfvervinnerliga hinder emot uppnåendet af ett sidant mål ligga, vare sig i ett hos kommittcen inneboende begrepp om den norska representationen sjell — motsatt det, som vi här efter erfarenhetens vittnesbörd hafve framställt, eler i någon sådan den svenska jordens eller det svenska folkets olikhet med det norska, som gör en lika grund för representationen hir oantaglig. En sådsn undersökning, grundad på facta, skulle otvifvelaktigt blitva af det högsta intresse, så mycket mera, som en dylik ännu aldrig med någon fullstindighet blifvit anställt. utan man hittills, åtminstone på ena sidan, inskränkt sig till blotta fraser; och den skulle säkert mer än nigot annat bidraga till representationsfrågans slutliga lösnng. Ty örutsatt, att undersökningen ledde till samma omdöme som vi hr ofvan yttrat, såt hyse vi det begreppet om kommitteens ledamölers rättvisa och sanningskärlek, att de äfven för Sverige skulle tillstyrka antagandet af det norska representationssältels grund och fördelning, och detta med samma enhällighet, hvarmed de nu beslutat antagandet af den samfälda valprincipen för en kammare. Skulle åter mot förmodan några verkliga, på obestridliga facta grundade invändningar emot det norska representationssältets antagande kunna hemtas från erfarenheten, så hade kommiltcen derigenom åtminstone undanröjt många afj de strider och anmärkningar, som eljest alltid skola framkomma frin dem, hvilka ej kunni undgå att åberopa Norges exempel, så linge! dess representation, enligt allt hvad man hit-! tills känner, ännu framstår såsom den bästa. ; Så synes imedlert:d kommitteen, eller åtminstone en del af dess ledamöter, icke ämna att gå till väga. Det har förnummits, att reden: vid det första beslutets fattande angående den samfälda valprincipen, ett par ledamöter vid! sitt biträdande af detta beslut fästat det ulttryckliga vilkoret, att vid öfverliggningen om den andra eller öfre kammarens sammansättning få göra gällande adelns rätt att serskildt ur sin klass der få insätta ett visst antal roc-; presentanter; och möjligtvis får man äfven se! en dylik fordran framträda å högvördige presteståndets vägnar. Vi vilje icke nu inlåta OSS någon undersökning om den rättsgrund hvarpå dessa anspråk kunna hvila, eller om det resultat, som deraf kan uppstå i afseende på utgterna för reformfrågans slutliga genomföran-: 10, utan i stället spara detta ämne för nästa bre, som snart skall följa. l i Il i j l l l f I j Men sjelfva den omständigheten, att on del!; af kommittcens ledamöter hafva tll ugångs-4 Å 1 l ( Å l 4 l j punkt ett sådant förbehåll, som hvilar på enj bestämdt förutfattad öfvertyg else, om man dermed sammanhiller hvad vi här ofvan vidrört, nemligen att icke ngon undersökning förekommit om lämpligheten att upptaga hufvudsrunderna för det norska representationssättet, oaktadt redan des enkelhet utgör en så obeciknolig fördel, att den ensam gjort detsamma förtjent att komma i nirmare betraktande: — lessa bida omständigheter i förening tyckas, ga vi. gifva någon giltighet åt den förmodan, som i början af fonna artikel framstölldes, att men ännu på I nst nör icke har skäl att ansel segern vunnen åt de pr neiper, från hvilka vän-: rerne af representationsreformen hittills utgå t!l sina påståenden. l —— pottan j — Pan föråat omtalade Ni tilrninoceirkalnaA had