Aftonbladet – 15 december 1846, sida 2

Deum, till dess segren är vunnen. Det är godt och väl, ja till och med förträffligt, att få en god prnceip antagen; ingen kan lägga större vigt härpå-än vi, som alltid påstått, att bestämda! principers genomförande bör vara en hufvudsak i a:la menskliga företag, någonting hvarigenom menniskan för öfrigt endast följer den allvise skaparens exempel, som låter hela deti fysiska verldssystemets lifsutveckling orubbligt fortgå efter på förhbnd gifna, konseqvent och harmoniskt sammanverkande principer, som vi kalla. de fysiska och organiska lagarna. Men t:llämpningen eller det praktiska genomförandet återstår ännu i flere serskilda riktningar, och det är först sedan detta blifvit :ullbordadt, som man kan fålla ett fullständigt omdöme om principens verkliga betydelse inför kommitteen. Om vi ej äre oriktigt underrättade, så lärer redan elt visst bekymmer vid de sednaste öfverläggningarne uppstått i anledning af det beslut, som kommitteen fattäde, att valsättet skall indelas i två serskilda katbegorier, nemligen af direkta val för de förmögnare, och indirekta för de mindre förmögne medborgarne, hvardera uti serskilda valkretssr, mot hvilket beslut de tre ledamöterne af bondeståndet jemte professor Wingqvist reserverade sg. När det nemligen blef fråga om att utstaka afskrankningen emellan dessa olika kretsar, lära icke obetydliga svårigheter yppat sig alt bestämma, buru många som skola ins!äppas inom skrank et och hvilka som skola stå utanföe. Å ena sidan har det befunnits, att om t. ex. ägandet af två mantal eller i värde motsvar. nde stadsegendom antages såsom minimum för att qvalificera en röstande att deltaga i utöfningen af de direkta valen, och lika många representanter skola utses genom hvartdera valsättet, så kommer inom den sistnämnda afdelningen cn r. presentant att till sätlas af ungeär några och trettio direkt väljande. Om detia antal anses för ringa och derföre förstärkes genom att t. ex. rangera alla ordinarie tjenstemän inom samma fördelning, så uppstår den farhågan, att embetsmannaintresset der skall :å en absolut öfvervigt. Antager man åter ägandet af ett mantal såsom minimum, hvarigenom de direkta valkretsarne vsserligen blifva ganska betydligt utvidgade, så lärer det bearats, att den återstående afdelningen för de indirekta valen skall förlora allt för mycket i anseende. Vi nämne detta icke derföre, att nys nämnda svårigheter äro på något sätt oöfvervinnerliga eller ens egentligt vådliga, helst som vil föreställe oss att kommitteen beslutar sig till. att snarare göra de direkta valkretsarna något stora, än alltför inskränkta, för alt göra valen. I till uttryck af ett m-ra samladt förtroende, då; i alla fall det vida största antalet af folket återstår för de indirekta valfördelningarna, hvilket: ej kan undgå att äfven åt dessas förrättning och dess re ssultater gifva en tillräcklig vigt. Det har blott derföre synts oss vara skäl : att i för-! bigående påpeka denna omständighet, emedan äfven den i sin mån visar, att det enklaste machineriet alltid är det bästa för den politiska mekanismen lika väl, som för den fysiska, och emedan man torde få erara, att redan! blo t denna fördelning i två olika valsätt för! nedre kammaren kan komma att föranleda långvariga debatter vid riksdagen, kommitteen må än så skarpsinnigt och samvetsgrannt uppställa gränsskillnaden. I 1 c S 1 S Än värre blir dock utan tvifvel bekymret vid frågan om den andra eller öre kammarens s bildning, hvilketdera man vill kalla den; detlc blir egentligen der, som den rätta drabbningen 1 emellan de allmänna valens och klassvalens försvarare inom kommittfen kommer att lefvereras, välförståendes med all den humanitct, som är rådande bland dess både upplysta och akth ningsvärda ledamöter. r r Aftonbladets läsare känna lingt för detta, att vi aldrig varit anhängare af det slags represenI tationssyste :m, som skull bestå af två så kallade J karaktersskilda kamrar. Denna tanka grundar IC sig icke på ett blott hugskott, utan derpå, attir med din kollektiva benämningen folket måste ! för-t:s majoriteten af en nation, samt följakt-!t ligen att, när det är fråga om att g:nom enjs vepre entation u röna folke!s tänkesätt, så ärjs det majoriteten, icke minoriteten, som bör re-lr pr sen!eras; at enhet bör finnas inom dettals slags organisation likasom i hvarje anninr, s mtlr alt om man hos representationen befarar örver-! ilningar och misstag, som onekligen kunna äga rum, och mot hvilka en damm bör kunna sättas, så bör denna sökas dels i vissa uppsko, som lemna tid för sakernas förnyade öfvervägande, del; också i den verkställande maktens , veto; men icke uti en inom representationen la sjelf upprest, så alt säga ständig motståndskra!t,!h som förtynger machineriet, och hvarigenom js en Minoritet ur vssa klasser när som bhelsth kan upphifva och omintetgöra majoritelensh beslut. Men dessutom hafve vi häruti för oss erfa-ly renheten af den norska representationen, somin väl äfven är delad på tvenne kamrar, men dessa jst icke af karaktersskild beskaffenhet, utan bådajv endast utgörande fördelningar af den efter en!h princip valda samlingen af storthingsmin. Man må nu söka erinra hvad som helst mot den fr norska riksförsamlingens organsation — och martialla förhättrinsgar kunna wvwicct gäragc daritl 4