Aftonbladet – 12 december 1846, sida 2

På gatan de la Paix höll vagnen framför ett praktfullt hotel, Herr de FHopital bealler nycklarne till sina rum, sade baronen. Portvakten öfverlemnade dem till Jules. De stega en trappa upp till :örsta våningen. Här inträdd2 de i glada rum, en salong, iörmak, kabine t och sängkammare. Möblerna voro vil enkla, men högst moderna och dyrbara, Toaletten öfverfylld, och uti en kassett skimrade guld och bankonoter. Framför spegeln satt ctt bjudningskort till en musikalisk dejeuner hos markisinnan. O, jag måste återtaga mitt lö te; sade Jules upprörd, så mycket kan jag aldrig vedergälla. Röknar ni då on Marias lif för så ringa? — Den bräckliga spång n öfver en afgrund, på hvilken ni utan besinning störtade er, för att rädda en jemrande obekant, som lekanda begivit sig i dödsfara, må nu blifva en säker brygga till er lycka. Lugna r, min unge vän. Betjena er af allt detta, såsom hade ni linge ägt det. Glöm ör en tid hvad som ligger bakom er; men bemöda er icke att dölja edra tänkesätt och grundsatser. Tro mig, man älskar det originella. Utan återhåll och förställning kan man tadla och bestraffa lasten, endast man icke högt fördömer någon enskild handling. Farväl! I morgon aton förer jag er till Zephirine.n Herr de Breteuil var redan på trappan, då Jules ropade e:ter honom: Och min familj ? En välgörande engel vakar öfver den.v (Forts. följer.) .