Aftonbladet – 12 december 1846, sida 2

Skall jag begi.:va mig ifrån Paris ? Denna oskyldiga uppgit skall förhindrs många onyttiga efterforskningar. Sedan kan n tillägga: Let i den !asta ötvertygelsen, all jag icke tager elt steg, som icke tjenar till beästande a! allas vår lycka. För dina närvarande behf är rikligen sörjdt, rån mig hörer du först då, nr jag ka. meddela dig lycklig utgång a mina förehavanden. Men allt detta kan jag bättre säga, än skritva. Ni skulle förråda er vid ett muntligt meddelande — och besinna, afskedet sedan! Nej Jules, dt måste undvikas. Välan då! Jag känner mig stark nog, at! äfven utan omfamning skiljas från minä älskade; även min Louise är modig och uppoftrande.n Han fulländade brefvet. Markisinnan genomläste det, nickade dertill biall; hvarpå hon ringde. Herr d2 VHopital boaller sin vagn. Betjentea bugade sig och gick. — Derpå inträdde baron de Bretenil, Nå? frågade han leende. :Det har kostat mycken möda, svarade markisinnan. Jag har måst strida med alla vapen. Och nu, kära Jules, låt baronen vidare löra er. Jag är verkligen uttröttad. Härvid sänkte den berömda Pariser-skönheen silt hufvud i soffans mjuka dynor. Baronen fattade Jules under armen. En prydlig kalesch väntade. Jules fann inga ord för sina känslor. Baroen talade hvarjehanda under vägen — han rörde det icke.