Aftonbladet – 9 december 1846, sida 3

talade han med honom i hvarjehanda uppbyggliga ämnen, berömmande hans flit och sedliga uppförande. Sisa dagen på den utsatta tiden inkallades åter tjenstefolket. Tuksdagsmannen förnyade sin fråga, om någon hade emot att Björn qvarstannade ännu en sex månader i huset. Samma svar utföll nu, som förra gången. På sådant sätt fortgicks i fyra runda år, allt med förlängda pröfvoterminer; och då Jonas Höög sluteligen blef skröplig af ålderdom och oförmögen alt sjelf, såsom fordom, leda arbetet på sin gård, och han sporde sitt folk hvem hland dem han skulle sätta i hans stad och ställe? — svarade alla med en mun: Anders Björn. Och då omfamnade riksdagsmannen honom och lemnade med fullt förtroende bodoch källarnyeklarna i hans händer, och bad honom fortfara alt vara densamme trogne och villige tjenaren. Men underrättelsen om hustruns sorgliga död, det alltför långt drifma tjenstenitet, kanske äfven bekymmer öfver det förflutna, allt verkade gemensamt att märkb rt undergräfva Björns helsa och jättekrafter. Efter ett långsamt altynande, intog han slutligen sjuksäng.n; och dag och natt vakade ö:ver honom riksdagsmannen och hans husfolk, såsom öfver en mycket kär anförvandt. Den efterkallade läkaren hade bestämdt förklarat, att patienten ej skulle öfverle:va den kommande våren: och nu började våren nalkas. Då grät den gamle gubben, såsom fad:rn öfver en döende son. Det var en söndagsmorgon i Maj månad. 1 den klara luften sjöngo lärkorna, och hvit