Aftonbladet – 9 december 1846, sida 3

Hägen att endast välja de bästa och kunskdps rikaste? Och att sådana för nationen stå til buds att taga till ombud för sig, lärer väl P P. förl. ej kunna bestrida, så vida dessa perso ner lefva och existera på Sveriges jord, oc följaktligen efter allmänna valprincipen alltic äro att tillgå. Hvad finnes då för skäl till klagan? En sofism, som framför allt annat i P. F.arItikeln bör framhållas, är följande: valrätt och valbarhet äro hos oss längre utsträckta än nåDå sonstädes, då hvar:e :elfständig bonde är valman och möjlig representant, Hvad innebär väl detta? Om det också vore fullt sannt, att hvarje sjelfständig bonde är valman och valbar, å vet man dock, att bondeståndet, den ojemförligt talrikaste och sammantaget vida förmögnaste delen af nationen, icke till ammans! tagdt besiller mera än en ferdedels röst öfver sambällets angelägenheter. Hum föga förnultigt ch billigt detta kan kallas, måtte man väl begripa, när man besinnar, att de flesta riksdagsfrågor röra beskatlning, föl aktligen hvarje persons egande och bestämmande rätt öfver sin kassa. Ligger då icke ett hån, på samma gång som ett djupt hyckleri, uti den förespegl ing, som P. T. här: tillåtit sig? När det i riksdagsväsendet är så tillstäldt, alt två stånd, som tillsammans utgöra ungefär blott Mig: del al samhället, skola kunna, med biträde af ett par röster i det trede ståndet, nemligen i fc kl utskott, kommendera ut penningar ur de öfrig : PAovidelarn s fickor, så lärer man väl få erkänna, att detta innebär ett temligen starkt ingrepp i egande rätten. — För öfrigt märker man utan svårighet, att Posttidningens kombination hulfvudsakligen ulgår på att visa, det kondestindet efter närvarande riksdagsform befinner rig bättre omhuldadt, in det skulle blifva genom Samfilda Val, hvilket allt åter grunlar sig på den förut ättningen, alt census skall göras så hög, att minga individer, hvilka nu å vila, äfvensom kunna komma upp på riksdagen, derigenom skulle se sig uteslune. Hviiket vackert resonnement? Hvem har väl begärt denna så höga census? Icke vi, eller de, hvilkas ;sstem i represen ationsväg vi försvara. Det ir denna samma förf. i Posttidningen, som sjelf a ena siden nödvändigt vill hava denna höga Census, och som dock sedan å andra sidan be slagar, att en stor delaf nu valberitiigade och valbara på sådant sätt skulle förlora en rätt, len de red n besitta. Kan man uppträda i en starkare kontrast mot sig sjel ? Anser förf. let vara rådligt och godt, alt bönder med så inga egendom, som nu fendast erfordras för epresentationsrätten, få vara med på riksdaarne, hvarlöre ordar han då om nödvänligheten af en valcensus, hvsrs storlek Ienast behöfves för att förebygga ,vådorna f pproletariatet? Förf:s huldhet emot våra nder slår sig tydligen bättre ut och blir! ramför allt konseqventare, om han behagar. åta valcensus icke göras högre än i 1840 års! örslag, eller på sin höjd stipuleras efter reormvännernas upps tällning, då princip rna för jam älda Val otvifvelaktigt sedan a! för skola innas på intet sätt menliga mot denna del f svenska folket. ) Ånn H