Aftonbladet – 9 december 1846, sida 3

insända art!klar emot de allininna valen och . medborgarnes politi ka rättigheter hagla om -Ihvarandra, så att säga i hvarje nummer. Måni Iga af haglen äro visserligen ej blott stora, utan även kloka som hör sägg; och nitet och upp: ; Isåtet kan derföre icke misskännas. Vi hafve redan fästat uppmärksamheten vid ett par al dessa artiklar och vid de sofismer, hvaraf de äro uppfyllda; men det kan vara af något inItresse, just nu, som Allehanda säger, att följa med dem dag för dag, fastän i största korthet, för alt lära knna de politiska dogmer, som Iden ofliciella gitver allmänheten til life, I Sålunda talade Posttidningen i förrgår beIskedligt om huruledes den socala rätt, som består i allas likhet inför lagen, erkäntve 5 al enhvar,. Men minne Pos tidnings-ö påminner sig buru Inge i Europa denna likhe! inför lagen varit erkänd, om den önnu är det? Påminner han sig, att innan den erkändes af de högre stånden, hvilka förut under medeliidena och nära inpå virt sekel tillvällat sig en ganska olika rit inför lagen mot des. k. läg: Ce klasserna; medlemmar, så bestreds denna allminna likhet med samma bitterhet och nära nog med samma slags argumenter, som man nu begagnar för alt demon trera sig till folkets ännu vidare uteslutande från deltagande i don polit:skt organiska rätten? V.t Posttidningen icke dessutom, att om en sådan jemnlikhet ock.å är erkönd i prineiper, så är det ändå ännu lingt ifrån att den äger rum i verkligheten? ängro ned talar Posttidningen om den säkra ställning Vir stånd :representation -känker. Huru pass säker den i sjeliva verket må vara, derom lemnar hela vara förfiutna riksdagars historia vit nesbörd. Men om vi också antaga den sats, som Posttidningen förutsälter, innebär den likväl ingenting annat än blott den (onekligen ganska sjelfbehagliga) säkerhet, hvari de s. k. högre stånd, som under förra tider vetat tillskansa sig samhällets fördelar, befinna sig och hel; önska fortfara in secula sxculorum. Utan särdeles betydelse är deremot denna säkerhet för hela den stora majoriteten al. nationon, hvilken, oaktadt man benäget låter den vara medlem af samhäll:t, så fort det kommer an på alt deltaga i statsbördor, m. m. likväl i det närmaste förnekar denna egenskap, så fort frågan uppstår om at låta den bevaka sn sociala stilln ng, hvilket allenast med någon trygghet för denna ma; joritet kan ske, derest i densamma lemnas den politiska rä ta lika rätlighet inför samhäl ilet, hvarifrån så mången nu utan allt skil ser sig utesluten. I P. T. förf. drar på ett annat ställe icke ibetänkande att tala om denna stora folkafdelming egoism. De, som hittills dragit största fördelarne al det politiska stlatsskcket, hafva väl således icke förrådt någon ego:sm?! Men när dej. friga samhällsmedtemmarne äfven vilja poliliskt sköta sig, likväl icke med uieslutande af de högre, då kall detta rubriceras som egoism!! Huruvida något orimligare kan framläggas tryck, må lemnas derhän. Men ni dertill sränsar likväl det idkeliga upprepandet af den: satsen, att bi Idningen uteslutande skall tillhöra t. ex. en samhällsklass, hvilken blott och ; bart till följe al en rent materiell omständighet, börden, har representationsrätt. För öfrigt —i om hvad slags bildning ir fråga? Den konvenans-fernissa, som i de högre , krelsarne så ofta får namn häraf, gör ganska litet till i frågorna om samhällets väl eller ve. Der g:Her det rena, patriotiska sinnet, det ounderkulliga nitet c för allmän mensklig rätt, framför all annan, ofta ganska tvetydig kultur. Der känslan för rätt och sanning finnes, djupt rotad i karaktemn, der vårdas samhällets angelägenheter bäst; y detta patriotiska sinne, detta nit för verklig : humanitet, vei alltid att skaffa sig de kunskai per, eller underrättelser, som för ifrågakomij: mande ämnens afgörande erfordras; der, åter,! letta sinne och detta nit saknas, hjelper den hh lilla anstrykning af kultur och kunskaper, som j! å ofta utgör allt hvad de högre klasserna besilla, högligc en litet tillssaken. Vi påstå härmed nu Jika Htet som förut, att icke bland de ll rögre klasserna många utr ta personligheter I! silvas, och naturligtvis flera i förhållande till i intalet, än bland mängden af folket. Det ärji också icke meningen, att de på nigot sätt skola uteslutas, efter de tvertom hafva all chance för g, att efter allmänna valsystemet tagas till omc ud. Det har aldrig varit vi, som eskluderat c ågon: men det är P. T. förf. och hans koteri, t om önskar exkludera nationens majoritet, un-f r förebrande, att om den fritt och samfäldt år välja, icke nog kunskapsrika personer skulle I utses till riksdagsmän. Hvad ligger vil för I nening häruti? Likasom man icke med detta b I skulle för sitt eget bista vira högst anged