Aftonbladet – 8 december 1846, sida 3

tror mig kunna visa er: att en verklig syndaflod står utan ör vår dö En af flodens hu vudkällor nämner jag i första rummet, lönnkrögeriel, som nu, snart sagdt, inom hvarsnn:n stuga, ja inom sjelfva backstugunäst :t, funnit sin skyddspatron. Ingen kan mora än jag ifra för ria näringar; men då en sådan motverkar fäderneslandets sanna intresse, då måste den enskilda fördelen vika för den allmänna. Med anledninz hära! hemställer jag nu till församlingen: om vi ej genast böra sälta en gräns för detta lönnkrögeri? Enligt milt sätt att se, kan detta ej ske mer än på ett radikalt sätt, nemlizen att ortens besuttne medlemmar anslå ett kapital, af hvilket bildas större och mindre premåer, alt utdela för bestyrkta angifvelser rörande förment bränvins örsäljning i smyg. Och på det att ingen an3i.vare må frukta hat eller örföljelse för sin goda gerning, så föreslår jag vidare att en nämnd utväljes och tillsät es att pröfva angi!velserna, men under edligt lö te att ej yppa angilvarens namn. Antager den vördade församlingen denna min proposition, så tror jag och är nästan säker derom, att vår socken snart skall blifva en afundsvärd föresyn al lyckliga och aktade medborgare. Här slutade talaren och vände sig till de närmast honom kringstående, att af dessa sina voterings-maschiner emottaga handtryckningar och försäkran om deras sympalhier. Pastorn återga! väl i korthet den an örda haranzen och anmodade de tillstädesvarande att om projektet säga sina tankar. Jonas Höög följde genast uppmaningen, och nu klang hans metalliskt rena och säkra stämma: