Aftonbladet – 8 december 1846, sida 2

OM SKILNADEN EMELLAN MEDBORGERLIGA RÄTTIGHETER. I anledning af Posttidningens artikel för den 1 November: Om skilnaden emellan borgerliga och politiska rättigheter.) (Slut från fredagsnumret ) Hufvudsatsen i Posttidningens artikel utgörs ft despotismens älskti ngsföregilvande: patt de medborgerliga rättigheterna ofta vart så Mycket mera försäkrade, som de politiska varit inkränkta. Men då Posttidningens statsrttslärare icke förmått uppleta något exempel till bestyrkande af denna sats, så har han i stället sökt vinna förtroende derför genom förmenta exempel på dess moisats: ,att stora politiska rättigheter kunna ägas, ehuru de medborgerliga blifvit förtrampade,. Dessa exempel påkalla undersökning. De första hemtar statsrättsliraren från grekiska och romerska republikerna. ÅAtheniensermav — säger han — njöto politiska rättigheter i vidsträckt mått, då de förvisade, eller ,dömde till giftbägaren sina ädlaste medborgare och störste män (Aristides, Phocion m. 1.) och Romarne likaledes, då de dömde Corioslanus till landsflykt och förföljde sådane medborgare, som Metellus Numidicus och Scipio vAfricanus,. I detta anförande träffas två omständ:gheter, som förtjena särskild hågkomst: den ena är beskaff snheten af de åberopade profstyckena på politiska rättigheter; den andra är föreställningen om de antika republikerna. I irra hänseendet röjer Posttidningens statsrättslärare, att han och hans principaler s sälta fullständigheten — det vidsträckta måttet — af polit: sk rätt i friheten alt göra våld: att förfölja, ländsförviso, förgifva, till och med smhällets ädlaste män. I det sedn:re hänseendet förråder han, alt han och de, hvilkas talan han förer, icke hemtat någon annan historisk insigt af sina klassiska studier), än den hvarmed man hittills funnit sig belåten i våra gamla skolor — af partiet så berömda för sit! klassiska undervisningssätt — nemligen insigten i det formella af de gamles skrifter, deras språkbyggnad och frasförråd; men icke af andan och innehållet. Han skulle annars lärt sig redan i skolan hvad hvar och en efter det nya skolsystemet bildad yngling vet: att Athen och Rom och forntidsrepublikerna i allmänhet ännu mindre kunna åberopas såsom några mönster på sann politisk frihet, än Venedig kunde det, och att de voro lika goda aristokratier som den hemska handelsrepubliken, men med tillägget af slafveriets förbannelse; då i dem alla ett Ttet antal aristokrater — de s. k. medborgarne — tyranniserade millioner rättlösa lifeqna, hvilka ej ansågos ens som menniskor, utan både i lagens uttryck och i verkligheten hetraktades som ting. Om statens herrar der förföljde, landsförviste och mördade hvarandra, så skedde ingenting annat än hvad Venedigs nobili gjorde sinsemellan; och att anföra de antika missdåden såsom prof på politiska rättigheter, är detsamma som att loforda tiomannarådets och statsinqvisitionens blykamrar och fångbrunnar. Det ser ut, som om statsrätts-lärarne i Posttidningen, och de som stå bakom dem, hade sådana politiska friheter i sigte; men på motsidans vägnar tilltro vi oss kunna försäkra, att det icke är ditåt, som vår tids frihetsvänner syfta, och alt desse aldrig tänkt sig dyl ka friheter förenliga med det slags medborgerliga rättighster, som af dem förordas. Det har också ingen fara, att samhällsstiftelser antik anda skulle kunna uppstå vid vår tids vilisation; lika litet som en venetiansk statsrfattning nu mera skulle af denna fördra