Aftonbladet – 8 december 1846, sida 2

sas. Åsyftas någon varning med anförandet af: lessa föråldrade exempel, så är den alldeles rfelad; ty den olycka, som mn skall kunna a den måste vara möjlig. Nästa varningsexemplen hemtas från Schweiz. Frin Zug berättas att de medborgerliga rättighe:erna der skyddas så, att det är nästam omöjligt för en främling af annan trosbekännelse att der vistas; att den som vid husvisitation efter Ronges skrifter beträdes med att hafva utspridt sådana, dömes till 40 års landsflykt!. — och från Luzern omtalas de nu rådande förföljelserna der; likasom det katolska separatförbundet, omförmäles: alltsammans natur-1 ligtvis såsom prof på de politiska friheternasl. pvidsträckta mått, i Schweiz. Hvar tidningsläsare torde redan hi upp kattat dessa exempel, efter deras värde; ty för ingen sådan är det. obekant, att jesuiterna beherska det katolska Schweiz: att det är de, som omskapat Luzerns samhällsskick, och att deras i Euzern bosatta hufvudkollegium styr hela ceparatförbundet. hvilket äfven är deras skapelse. Vi torde ejl böra förlora många ord angående ett exempell. på politisk frihet och politiska rättigheter, som! das af jesuiter; och vi kunna likaledes föra Posttidningen, att jesuitismens statslära. Mldrig kommer att hvarken brukas eller förordas al vir tids verkliga frihetsvänner. Att ; en och annan exalterad radikal blir jesvit pål. gamla dagar, derpå behöde Posttidningen för öfrigt icke söka så lingväga exempel som hes den af henne särskildt nämnde Siegwart Möller, Luzerns schultheiss; det är verkligen att gå I över in eiter vatten. Ef er Rom, Athen och Schwez kommer ordamerika — det är nu en ging för alla den anlagna ordningen vid våra historiskes varningsrop. I denna cirkel svängde sig förfat arne till de tjocka skräckluntorna under 4840 och 4844 års riksdagar, som genast blefvo vederlagda och nu äro glömda; och samma fraser, som dessa luntors kompilatorer då lösryckte ur Tocquevilles bekanta bok, har Posttidnngens statsrättslärare nu omskri vit än en gång. Ingenting vore lättare än alt möa dem på samma sält, genom omskrifning af vederläggningarne i Aftonbladet; men på Posttidningens författare vore det förlorad möda; hundra gånger öfverbevisade, upprepa de det vederlagda på nytt. Och dessutom: hvad sammanhang har nordamerikanska statsskcket med frågan om representationsförändringen i Sverige, mer än med Roms, Athens, Zugs eller Luzerns stalsskick? Hvem har väl någonsin önskat, att reopresentationskommitteen skall i Sverige föreslå en nordamerikansk republik, mer än en antik eller en schweizisk? — Hvad hos oss yrkas, är alt den för behofvet af teoretiska und: ningar antagna skilnaden emelln hvad rättsläraren i Posttidningen kallar borgerliga räftigheter — och hvarmed han, att döma efter uttrycket, tycks förstå horgerskapets rättigheter (droits bourgeois?) — och politiska, rit tigheter, icke giller för de verkligen medborgerliga, rättigheter (droits civiques) som de allmänna valens förordare mena: emedan dessa medborgerligay rättigheter omfatta både de s. k. borgerliga och de s.k. politiska tillsammans. Statsrättsläraren i Posttidningen tror sig hos furst Metterniehs politiska organ, den beryktadr Gentz — lika sofistisk och gastronomisk i åminnelse som vår Minerva — ha funnit ypperliga inkast häremot, i hans blotta iörsäkringar; och likaså i den ryske filosofen Snellmans statslära, samt i andra försäkringar a! Tocqueville. — En eter Gentz anförd samling aforismer, framställda tll antagande som axiomer på den berömde (österrikiskes) rättslärarens, ord, slutar med följande stro, som tycks utgöra hufvudsumman af absolutismens lagstiftningsteori: Om lagen skrifves af tre eller tusen personer, om jag samtyckt dertill personligen eller genom fullmäktig, offentligen eller. pstillatigande, allt detta är likgiltigt, om lagen. pblott är rättvisn. — Ja, på rättvisan kommer det just an: på detta om och detta blott,! — Tre, personer voro lagens högsta väktare, och tllika dess högsta förbältrare i Venedig; ty tremannarådet, den beryktade statsinqvisitionen, ägde ä ven (som man ser hos Daru) att föreslå 1:g örändringar; deras tremanna-rättvisa har blifyt verliskunnig. Och som folken icke funnit en lagstiltning af tre personer tillredsställande, och kanske ännu mindre en af två eller en, så yrka de att sjelfva få äga en röst vid lagarnes stiftande och en kontroll (t. ex. genom jury) vid deras handhavande. De yrka det sedan sekler, och i vår tid med klarare insigt än någonsin om nödvändigheten deraf. Huru dessa tyska folk, till hvilka Gentz talar i första rummet, finna sig belåna med rättvi-! won I dan ah Als a taget! tvn nonan för ar cr