Aftonbladet – 7 december 1846, sida 3

MV NA OAK BEG OA MAAS ATT och med serskild hänsigt till Upsala Cath.-skola torde det vara klart för hvarjom och enom, att ci förnyelse är behöflig i någon hvar af landets lär I domsanstalter. Fördröjelsen dermed blir alltid er I förlust för det närvarande och, hvem som är skul den dertill, blir icke svårt att utfinna. DEE HAE — Red. har blifvit anmodad meddela följande artikel, insänd från en korrespondent i Norr botten, som förbundit sig att ansvara för sanningen al dess innehåll. ENGELSKA PUFFTEN för Norra Svenska Jernoch Trävaru. kompaniet. Annan öfverskrift passar icke till den inbjudning att deltaga i nämnde: kompani, hvaraf ett utdrag meddelas i Aftonbladet Je 257. Möjligt är, att den prunkande beskrifningen kan göra någon effekt utomlands, och man bör tro författaren, hvem han vara må, om så pass hof och urskiljning, att han icke skrifvit sitt opus för svenska läsare, utan tvertom under trygg förutsättning, att det aldrig skulle komma till deras kunskap. Der Norrbottningen kämpar med ett hårdt lufstreck och en karg natur, för att vinna en tarflig bergning; der det trägnaste arbete är enda vilkoret att aflocka jorden en måttlig. äring, och der landtmannens årsarbete oftast varder omintet genom cen frostnatt — der måste man icke litet förundra sig öfver den oväntade upptäckten, att man befinner sig uti, eller i grannskapet af ett bland de på naturalster rikaste distrikt i Europa, med herrliga ängar och odlingsbart land af stor fruktbarhets. Ett i sanning herrligt distrikt, som, hvad Norrbotten angår, likväl har det lilla felet, som Kellgrens förträffliga Lydia — att icke finnas till. I samma distrikt skulle också finnas en ofantlig egendom, hvärom man kan göra sig en dunkel föreställning, då man underrättas, att masugnar, smedjor och jrnbruk af åtskilliga slag, så väl som sågqvarnarna äro inrättade på åtskilliga ställen i grannskapet af fallen, lines loppet af de. elfver och strömmar, som höra till egendomen. Om man slår alla Norrbottens bruksegendomar tillsammans, så svara de icke mot denna beskrifning; ingen enda ef faller odeladt inom deras område. Annu-mer försvåras gissningen, af den inskränkande upplysningen, att det påsyftade distriktet med den stora egendomen skall vara beläget i nejden af Lina och Ängeså clfver, och sträcker sig på längden etthundrade engelska mil ned åt Östersjön. Man borde förmoda att Lina och Ångeså elfver åtminstone haft den artigheten att åtfölja distriktet eller egendomen ned till Östersjön, men de hafva redan på nyssnämnde afstånd derifrån förenat sina blygsamma böljor med Kalixelfvens. Ehuru det är nästan skamligt, att, vid sidan af den prunkande beskrifningen, komma fram med den torftiga verkligheten, torde det våra skäl erinra, att den stora egendomenp, tillhörig ett bolag, icke kan vara någon annan, än Gyljens bruk, bestående af en masugn och en såg. Gyljens område håller sig imedlertid på betydligt afstånd från Bottniska viken, och på hela vägen dit ner finnas inga vidare jernbruk af åtskilliga slag, än Töreforss, bestående af cn smedja och cn såg. Töreforss hamn, dit den föreslagna jernbanan från Gellivare skulle ledas, säges vara tillgänglig för de mest djupgående skepp,. Sistlidet år kunde likväl ett 14 fot djupgående fartyg icke komma ut med full last. Denna hamn skulle också vara en handelsoch nederlagsort för denna del af Svergen. Detta äger sin riktigliet, så vidt man härunder förstår den del af Sverge, som innefattar Töreforss bruk. Man undrar högeligen hvem som sett och beskrifvit förhållanderna så uppoch nedvändt, och gissningarna falla på tvenne Grefvar och en Ryttmästare, som för ett par månader sedan besökte Norrbotten (en af de förre såsom ombud för Gyljens bolag, och den sistnämnde såsom ombud för det tillämnade engelska kompaniet), och hvilka barkade af på en kurirresa till. och från Gellivare, hvarunder de lära hafva rastat på en och annan höjd, derifrån de med noggrannhet undersökt hela distriktetv. Hade dessa herrar icke, likasom alla andra, som ro och vandra samma väg, varit väl ekiperade med matsäck, kläder och bärare, så hade de utan tvifvel dignat af hunger och ansträngning i det herrliga landet, emellan de byar och gårdar, som äro strödda här och der öfver hela distriktet från malmfälten till hafvet. Af det ofantliga kapital, som för jernbanans anläggning skall tecknas, skulle blott afsättas en liten summa af 35,000 sterling, till inköp af den beskrifna egendomen. Då man kan taga för gifyvct, att Gyljens och Töreforss Bruk gerna aflåtas för mindre än hälften af denna summa, så måtte visst meningen vara, att resten erfordras för att inlösa de mutsedlar, som i samma vefva blifvit uttagna på någon del af Gellivare malmfält. Märkvärdigt är, att herrar ingeniörer alldeles förbigått H; M. Konungens bruksegendomar och sågverk i Norrbotten, och de distrikter, inom hvilka de äro belägna. Man hade icke behöft något biträde af dalkarlar,, för att göra beskrifningen af dem ganska lockande för engelska kapitalister. Till dessa egendomar höra vidsträckta, besparade skatteskogar, och alla äro belägna inom den mest bebygda och befolkade delen af landet, så att man icke heller behöfver sträfva i vildmarken, för att samla materialier till beskrifningen. Det ser nästan ut, sorh den höge ägarens ombud icke velat, som ordspråket lyder, tränga sig emellan barken och trädet. Utan tvifvel skulle Englands konstflit och kapitaler kunna uträtta ganska mycket, för att i större skala tillgodogöra -Gellivare outtömliga jernmalmstillgångar, och möjligen låter sig sådant icke eljest göras, men länge torde det ännu. vara tvifvel underkastadt, om kapitalisterna fästa sig vid förslag, som afyika från sanning och redbarhet. Nordbo.